Marmorerat – ett vackert ord

Marmorerat.

Marmorerad.

MARMORERADE.

Visst är det ett vackert ord: marmorerad. Mina tankar går till carraramarmor med sitt mjuka grå-vita mönster och gamla badrum i den smaragdgrön-svarta marmorn. Palats och slott inklädda i marmor i skiftande färger, unika marmoreringar på varje del. Tänk att naturen kan göra något så vackert! Hårt, lent. Marmorstayer med sin speciella lyster och illusoriska mjukhet – en paradox eftersom materialet är så hårt.

Tänk en riktigt het sommardag, när fukten ligger som en hinna över allt, att då få sätta fötterna på ett svalt marmorgolv – ljuvligt.

Vilket osökt för mig över till det fina vädret igår. Det var riktigt varmt och fint här. Inte så att jag behövde ett marmorgolv för att svalka mig, men tillräckligt för att inviga nya solstolen. Utomhus alltså. Så skönt. Tills jag tittade närmare på mina ben. De var kritvita. Och mönstrade i blålila mest överallt och rött på vissa ställen. Marmorerade.

Trots att de, precis som ett vackert marmorgolv, är unika både i färg och mönster, finns det inte ett uns skönhet i den marmoreringen. 

Allt är inte rättvist.


3 tankar kring ”Marmorerat – ett vackert ord

  1. Helen

    Bara så du vet är mina lika fint marmorerade, benen alltså..bänkskivorna får jag fundera på! Min dator har kraschat totalt och från denna kommer jag inte åt mailen, jo det kanske jag gör men vet inte hur! Kolla Hemnet kommun Bjuv och tomt Ekeby 16:11 tror jag……redan budgivning av tre, på 930 men G är lite kylig…
    Vilken dator är köpvärd och vilka programm ska jag ha om jag måste köpa ny….Må väl och sussa sött! Kramar H

    Svara
  2. Annelie

    Usch nej, marmorerad är inte lika vackert för mig som jobbar på akuten. Börjar patienten bli marmorerad så håller det på att gå åt helvete rent ut sagt…..

    Svara

Lämna ett svar till Helen Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.