Har du funderat på varför det är så att när man är lite smånödig ungefär samtidigt som man vet att någon ska komma förbi som hastigast – då kommer de aldrig. Och nu menar jag inte kissnödig. Då tänker jag: De kommer ju strax, jag kan hålla mig, så pinsamt att sitta där mitt i det hela när det ringer på dörren. Men VARFÖR?! Det bästa är ju givetvis att gå på toa på en gång. Vilket aldrig sker.
Ingen kommer. Självklart inte.
Då börjar tankarna vandra medan kroppens största muskler (finare uttryck för ändalykten vilket är ett finare ord för arslet) börjar mjuka upp sig lite lätt med stretching.
Ingen plingar på dörren.
Ingen panik – jag kan hålla mig ett tag till. Vältränad rumpa, sörru. Och så börjar musklerna jobba på allvar.
Hrmpf… men för h*e, kom nu då!
Och medan man går där något ansträngt med stel hållning och kan liknas vid ett strutsdjur med förstoppning (hur rätt är inte det då?!), schvungen i stegen är borta, sparkar bort skräp på golvet eftersom det faktiskt inte kommer på tal att böja sig fram och plocka upp det, något stirrigt i blicken och tänker: Äh, de är försenade, jag kan lika gärna gå på toa nu, det hinner jag. Så har man precis satt sig…
Plingplong!
Lämna ett svar