Som nybliven mamma såg jag fram emot att få bli uppvaktad på Mors dag, både med presenter och barnens egna alster. Det blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Första åren som mamma fick jag handla själv. Efter ett antal vinkar modell vass till sambon, tog det fart och jag fick en skrivare. Sedan en cykel (begagnad), året därpå en silverring och en känsla av lågkonjunktur i firandet kom smygande. Ser ni trenden?
På förra årets Mors dag förlänades jag tre par golfstrumpor. Varav två par var i fel storlek. Jag spelar inte golf. Trenden är nu påtaglig. Och den har inte med försämrad ekonomi att göra. Sambon är strumptokig, en egenhet som jag är helt befriad ifrån. Men det kanske är lite mycket att begära att han ska veta det, efter nio år tillsammans. Likaså att jag inte är någon vän av beigerandiga pikétröjor (i min garderob finns överhuvudtaget inte något i beige) som jag fick när jag fyllde år. Vid det här laget kanske du kan gissa vilken sorts tröjor sambon gillar.
Med spänning inväntade jag årets Mors dag. Och jag kan nu konstatera att trenden har vänt igen – högkonjunkturen närmar sig. En solstol och en vacker påse fylld med choklad: tre Årechokladstrutar, tre exklusiva chokladkakor och en påse praliner. Plus önskemål om middag samt att få den tillagad.
Nu fattas bara tillfälle att få ligga i solstolen och knapra choklad. Men men, man kan ju inte få allt.
Lämna ett svar