Jag är gräsänka ibland, om jag nu får tänja lite på begreppet eftersom jag inte är gift. Har alltid tyckt att det är ett så passande ord eftersom sambon oftast befinner sig på en golfbana någonstans när jag är ensam hemma. Mycket gräs där, kan man säga. Och green widdow skulle jag säga om jag var engelskspråkig.

Men denna gång tycker jag att vulkanänka passar bättre. Undrar hur många som väntar på sin make/maka/sambo/partner på grund av ett vulkanutbrott? Udda anledning, måste man tillstå, samtidigt som vi bjuds på en försmak av hur det var att leva för längesedan, när det inte var vardagsrutin att flyga.

Jag gillar tystnaden. Det tog ett par dagar innan jag ens märkte den. Tystnaden och stillheten. Inga starter och landningar på den näraliggande flygplatsen. Och tanken slår mig att det var så här det var förr i tiden – rofyllt.

Vid middagstid ikväll kom ett flygplan – ett litet ett, på låg höjd. Jag utropade: ”Ett flygplan!” ungefär som om det var århundradets händelse. Barnen kom springande. ”Va?! Var det ett flygplan?!” Det kändes som vi förflyttades till en scen hämtad ut Madicken. Minus de romatiska vita spetsklänningarna förstås.

Overkligt och samtidigt lite exotiskt. Jag ska skynda att njuta av tystnaden. Snart är flyget igång igen. Tänk att det ska till ett vulkanutbrott för att få höra tystnaden.

AB Vulkanutbrottet en god katastrof, SvD Normal flygtrafik från torsdag, DN Fridfulla dagar…, SvD EU lättade på flygrestriktionerna, AB Skavsta öppnar men…, SvD 3, AB, Ex, AB Kom igen alla vulkaner!