Om att vara otrogen

Det var för ungefär ett och ett halvt år sedan som jag började fundera på om jag skulle vara otrogen. Det var då som ett tillfälle kom som gjorde mig allvarligt intresserad. Sedan dess har jag funderat på det till och från, men aldrig kommit till skott.

Och varför skulle jag vara otrogen, kan man undra. Tja, det kan vara roligt med lite omväxling. Efter en längre tid med samma gamla vanliga blir man ju lätt lite uttråkad – det är inte direkt några överraskningar längre. Nya impulser, få prova på något annorlunda, jag kan hitta flera anledningar.

Likaså kan jag hitta anledningar till att INTE vara det. Det är bekvämt och praktiskt. Går rätt snabbt att klara av också. Solidaritet. Och det är därför som det tog så lång tid innan jag bestämde mig. Men före påsk slog jag äntligen till. Det tog lite längre tid än jag hade räknat med, fanns inget invant att gå efter, allt måste utforskas. Men det gav sig – och roligt var det.

Jag kommer att fortsätta vara otrogen då och då, åtminstone när jag behöver nytändning och nya impulser. För hur det nu än är, så är mitt gamla vanliga Ica välbekant och tryggt och fritt från överraskningar medan stora Coop med det enorma ekologiska sortimentet frikostigt bjuder på både spänning och äventyr.


3 tankar kring ”Om att vara otrogen

  1. Annelie

    Hahahahahaha! Du levde precis upp till min agamla fördomar om de som handlar ”cooperativt” !
    Många av de äldre som bodde i samma stad som jag när jag växte upp var bara ”tvungna” att handla på Konsum. Om varan inte skulle finnas skulle de ändå inte få för sig att gå in på ICA, som låg vägg i vägg!
    Ånej! Då fick det hellre vara! Inte kan man förråda sin butik på det viset!
    Men Herregud, *skratt* nu får du väl skärpa till dig! Vidga dina vyer, lev lite wild and crazy! Testa även Hemköp vet jag! Vem vet vad som kan hända sen!
    Uppmuntrande kramar från Annelie……

    Svara
    1. Krönikören

      Vad läskig du är! Prova Hemköp! Men Herregud, hur tänker du? Jag som precis har vågat mig in på Coop. Och det tog ett och ett halvt år. *ler*Gamlingarna som var Konsumlojala, de sparade väl alla kvitton också?

      Svara
  2. Annelie

    Absolut! Och kvittona sparades i en…….
    konsumkasse förståss!
    Stapplade hem de tre kilometrarna för att återkomma på eftermiddagen när den saknade varan anlänt. *skratt*

    Svara

Lämna ett svar till Annelie Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.