… smetas mascaran ut. Självklart är det så. Och eftersom jag vet att jag med all säkerhet kommer att få lägga ansiktet i ett litet hål, (man har väl varit hos naprapat förr!) varför sätter jag då på mera mascara innan jag åker dit? Inbillar jag mig att mascaran på något sätt trollar bort min blekfeta vinterkropp? Fånigt.

Hålen på de där britsarna är ju så smala så att till och med kalsong-Björn skulle få sin mascara utsmetad om han låg på en sådan. Om han använde mascara. Och det är ju inte direkt så att ansiktet ligger stilla där i springan och myser, nä nä hela kroppen ruskas och skakas, så att ansiktet får sig en ordentlig gnuggning. Försöken att liksom vika in fransarna i yttre ögonvrårna går givetvis i stöpet och jag känner hur det svarta smetar ut sig mot tinningarna till. 

Så här såg jag allså INTE ut när jag gick ifrån naprapaten.

Jag hade mera panda-looken.

Nästa vecka ska jag tillbaka. Kampen att bli av med tennisarmbågen fortsätter. Eller ”tennisarmbåge plus” som naprapaten kallade det. Plus för att det inte bara är armen/armbågen som gör ont utan även axeln och skuldran. Jag ser fram emot nästa veckas knådning. Då tänker jag inte gå därifrån som en drogad panda, utan bara drogad och osminkad.