Gåvor och gengåvor

I takt med att snön försvinner uppdagas våra grannars katters bajshögar i våra rabatter. Och på gräsmattan. Förra helgen plockade jag ett helt gäng, likaså i lördags. I går söndag samlade jag ihop ett gäng till. Efter att sonen råkade ramla i/leka i en snöhög med hundskit, är han lite nojjig för att det ska hända igen.

Vi har påtalat detta lilla problem för våra grannar för länge sedan. Vi fick då en flaska med kattsprej. Det luktar apa. Men försvinner så fort att katterna struntar i det. ”Haha, de små rackarna! Spruta vatten på dom, det brukar hjälpa. Haha!” Grannarna tycker uppenbarligen att det här är roligt – likaså att katterna går in till oss, ligger och hårar ner i våra utemöbler, sitter på våra fönster och skriker när de är bortresta osv osv. Jag försökte berätta att vi faktiskt inte kan vara hemma hela dagarna för att stå och passa med en vattenspruta – men av någon märklig anledning går den typen av ord inte fram, de verkar studsa bort innan de når fram till grannens öron.

Nu funderar jag på att lämna tillbaka all skit – en gengåva liksom. Grannarna tycker uppenbarligen att det här är så roligt att de borde uppskatta att få all skit i sina rabatter och på sin gräsmatta.

Jag vet – det är lågt, nästan lika lågt som Glocalnet. Men visst är hämnden och planerandet av hämnden ljuvlig, bara tanken på hämnd är uppiggande. Den som säger något annat ljuger, det är min fasta övertygelse. Det kanske inte är så dum idé med en gengåva ändå.

3 tankar kring ”Gåvor och gengåvor

  1. Annelie

    Absolut, jag håller med om att hämnd är skönt! Riktigt skönt. Att man sen sänker sig till en låg nivå stämmer säkert också. Ibland är det dock det enda språk de man vill hämnas på förstår.
    Man får bli TYDLIG IN ABSURDUM liksom…..
    Det brukar hjälpa när inget fungerar, hehehe!

    Svara
    1. Krönikören

      Annelie! Har du läst ”Ondskan”? På slutet när han äntligen spöar upp sin pappa – jisses vilken skön känsla! Eller när Lisbeth Salander tatuerar förmyndaren – åååh hämnd ljuva hämnd.
      /Krönikören

      Svara
  2. Annelie

    Jodå, visst har jag läst ondskan, och Lisbet Salander, man hade svårt att dölja sin upphetsning,Yes,Yes,Yes!

    Jag är nöjd med min Acer, du kanske har fått ett måndagsexmplar!?

    Svara

Lämna ett svar till Krönikören Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.