Mitt liv som vä(s)ka

Det här är den dramatiska och sanna berättelsen om mitt liv.

Jag föddes i ett land långt borta, vet faktiskt inte var någonstans. Varsamma händer i vita bomullsvantar putsade min fina platta och granskade mig ur alla synvinklar. Jag bedömdes vara vacker och redo att säljas.

Äntligen! Jag skulle få komma till mitt modersland tillsammans med alla mina kamrater som föddes samtidigt. Men ack, så fel jag hade. När vi slutligen packades upp var det i ett land som var mörkt och kallt och där människorna pratade på ett konstigt hårt sätt. Folk ojade sig över mig och sa en massa snälla saker. Sedan placerades jag i en glasmonter där jag hade bra utsikt över alla som kom och gick i butiken.

Nästan varje dag stod kvinnor och beundrade mig och ville prova mig. Första gången det hände var också första gången jag fick se mig själv. Vilken upplevelse! Men Gud, jag är ju såååå snygg! Den hallonröda färgen är helt underbar och jag riktigt lyser när jag bärs av dessa kvinnor som oftast är klädda i svart eller grått, såååå tråkiga. Rätt feta är de också som oftast. Nästan alla ville köpa mig, men blev förlägna när de fick höra priset. Eller så blev de oförskämda. Vad trodde de? Att en sådan väska som jag skulle kosta ett par hundra?!

Så en dag kom en förmögen sossekvinna in. Visst är det konstigt att det finns sådana – liksom en motsägelse i själva personen. Hon letade efter en 50-årspresent till en väninna. ”Den där”, sa hon och pekade på mig. Men Gud vilka bra kompisar de måste vara, tänkte jag medan jag blev vackert inslagen.

Efter några dagar i totalt mörker, blev jag som pånyttfödd när paketet öppnades. ”Men jösses!” sa en mörk släpig stämma. ”Inte kan vel jag gå omkring med en sån exklusiv veska?” När festen var över blev jag inslängd i en garderob. Där låg sedan tidigare ett antal väskor av simpel börd. Åh, som jag vantrivdes. Skulle mitt liv bli så här? Hade jag förtjänat det? Bara för att jag kostade en liten slant? Suck.

Tre år senare kom min matte och tog fram mig. Hon granskade mig – inga varsamma händer där inte – och sa: ”Nej, nu tror jag att jag ska ta och anvenda den här verran. Känner för lite ferg och den är ju röd, så det passar ju.” Va?! Vilken fräckhet. Jag är faktiskt en hallonröd Louis Vuitton, det är en milsvid skillnad det. Sen stoppade hon ner en gammal sliten plånbok fullproppad med gamla kvitton på Toblerone, ett nyckelknippa som lätt kan repa min sköra insida, en använd näsduk och jag vet inte vad. Vilken otäck upplevelse, ni kanske kan föreställa er. Nej förresten, det kan ni inte, det måste upplevas. Jag darrade in i minsta söm, så obehagligt var det.

Sen visade det sig att vi åkte med privatchaufför till jobbet, och jag förstod att matte faktiskt är en fin dam. Eller nej, det är hon ju förvisso inte – men Någon Viktig i alla fall. Och senare på dagen kom PRESSEN. Jominsann. Och jag skulle vara med på fotot. Tur det för det var nästan bara mörka murriga färger på alla hussar och mattar som skulle fotas. Jag insåg genast att konkurrensen var lika med noll – jag var stjärnan!

Jag och min matte


Sen började rabaldret.
Om lilla mig. Inte om Sveriges folkvalda och vad nu det egentliga syftet med fotot var, det har jag glömt. Stora dagstidningar debatterade om min matte hade rätt att bära mig eller ej. Folk kommenterade, twittrade och skrev bloggar om mig. Kan du tänka dig?! Jag trodde ju i min handtagliga enfald att ”de stora drakarna” skrev om Viktiga Saker. Fel av mig, men jag är ju bara en hallonröd väska. I och för sig dyr. Men hallonröd.

Min oro är nu stor ty jag befarar att jag kommer att stoppas undan i garderoben igen och får trängas med de ovärdiga. Med lite tur kan jag få bli luftad under semestern. Om matte törs. Det verkar inte bättre än att mitt korta liv i hetluften redan är över. Så snälla rara du som läser detta; starta ett upprop på Facebook för mitt fria liv. Jag vill leva livet – jag kostade ju ändå 6000 kronor.


AB, DN, DN, AB, SvD, SvD, DN

Intressant?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.