Att allt blir mycket roligare och lättare om man ler, det vet väl alla. Men det kan vara lite svårt att få en anledning att skratta och le så här en januarimåndag när vädret är grått och ilsken snö kommer farande i vindar som gör att det sticker i kinderna och ögonen tåras. Därför tänkte jag bjuda på några saker som våra barn har sagt.

Båda barnen klängde runt sambon i en fåtölj i vardagsrummet.

  ”Vem var det som pruttade?” frågar sonen och ropar sedan raskt: ”Inte jag!”

  ”Inte jag!” hojtar dottern som ett eko.  

  ”Äh, det är pappas andedräkt”, säger sonen.

En kväll satt dottern på torktumlaren medan jag torkade hennes hår. Våra ansikten var i jämnhöjd och hon höll på att peta i mitt ansikte, på örhängena osv. Så klappade hon mig på kinden och över hakan och sa:

  ”Mamma, varför har du två hakor?”

En tid använde sambon Becel på sina smörgåsar, barnen använde Bregott. Men de var ganska nyfikna på pappas ”smör” och han förklarade att det bara var han som fick använda Becel.

  ”Jaha, så det är ett gubbsmör då,” sa sonen avfärdande och vände sitt intresse till sin egen smörgås.

När barnen var lite mindre möttes vi ganska ofta av en del märkliga frågor och reaktioner på deras förskola. En eftermiddag när jag kom för att hämta barnen, såg personalen väldigt förvånad ut och sa:

  ”Va? Kommer du?!”

  ” Äh… ja, varför inte?” sa jag förvånat eftersom det oftast var jag som hämtade och letade febrilt i minnet efter vad det som jag hade missat.

  ”Din son sa att du skulle åka till Thailand idag.”

Eller som den gången när sonen var runt fyra år och personalen frågade om sommarens semester varit bra och jag svarade:

  ”Jo tack! Semestern har varit bra” och blabla sånt som man svarar om väder och badande och sånt.

  ”Jaha…? Men din son berättade att ni har varit på golfsemester i Sydamerika hela sommaren.”

Visst blir man svarlös ibland.

En dag strax före påsk skulle förskolans femåringar gå till kyrkan på påskgudstjänst. Prästen frågar barnen om någon vet vad skärtorsdagen är för något. Alla sitter tysta och storögda, ingen säger något. Till slut tycker sonen att någon måste svara och säger:

  ”Fast jag har i alla fall hört talas om Skärgårdsdoktorn!”

Både präst och dagispersonal hade mycket svårt att hålla sig för skratt den gången. 

Hoppas att du också haft svårt att hålla dig för skratt nu! Ha en riktigt bra arbetsvecka och le mot någon på bussen eller tunnelbanan. Det kan hända att du får ett leende tillbaka.