Försvunnen midja och pizzadeg

En kväll i veckan går jag på yoga. Två timmar stretchning, fysisk utmaning, avslappning och meditation – helt underbart.

Jag ligger där på min lilla madrass, levande ljus och rogivande musik och lärarens lugna stämma gör det lättare att slappna av. ”Armarna blir tyngre och tyngre, axlarna blir tyngre och tyngre och sjunker ner i madrassen, du känner hur skuldrorna blir tyngre och tyngre, du blir tyngre och tyngre i midjan…” Jag har börjat sväva bort men blir brutalt uppväckt.

Midjan?! Jo, jag har ett svagt minne av att ha haft en en gång, innan jag fick barn, men var sjutton var det den satt? Jag är rätt säker på att det var någonstans där det ser ut som en pizzadeg nu, en präktigt stor sats, ungefär som den lokala pizzerians hela kvällsförbrukning. Men var någonstans i degen var midjan belägen, det är frågan. Var det i navelhöjd? Eller kanske lite högre upp? Hur ska jag slappna av i något jag inte har?

”Fötterna sjunker ner i madrassen och blir tyngre och tyngre…” Hjälp! Han är redan nere vid fötterna och här ligger jag och letar efter min försvunna midja. Måste skynda mig att slappna av i rumpa, lår och underben – kroppsdelar som jag vet var jag har.

Förresten, jag behöver kanske inte bry mig. Det är ju väldigt avslappnat redan där i pizzadegsområdet.


Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.