Nu har vi precis klarat av en kommersiell helg: Halloween. ”Grattis på Haloin” som sonen så gulligt skrev på en teckning som han skulle ge bort. Undrar om dagens barn och ungdomar har hört talas om Allhelgonahelgen och varför vi har den? Skulle inte tro det. Nästa kommersiella händelse kommer redan på söndag: Fars Dag. Den känner nog de flesta till och att vi ska vara extra snälla mot våra pappor den dagen.

På barnens fritids och förskola får de göra presenter till Fars Dag men jag har inte sett till något som de gjort till Mors Dag. Det kanske kan förklaras med att det är och har varit mest kvinnor som arbetat där. Men på dotterns nuvarande förskola arbetar det två män och två kvinnor, så hoppet om ett fint Mors Dagspyssel finns kvar!

Nu är frågan vad jag ska köpa från barnen till deras pappa tillika min sambo. Funderar på vad jag själv har fått. Första åren som mamma fick jag handla själv. Sen fick jag en skrivare, sedan en cykel (begagnad), året därpå en läcker silverring. På årets Mors Dag förlänades jag tre par golfstrumpor. Varav två par var i fel storlek. Jag spelar inte golf men det gör sambon. Hur ska jag tolka det? Trenden är svår att undgå. Och den har inte med försämrad ekonomi att göra. Sambon är strumptokig, en egenhet som jag är helt befriad ifrån. Men det kanske är lite mycket att begära att han ska veta det, efter nio år tillsammans. Likaså att jag inte är någon vän av beigerandiga pikétröjor (i min garderob finns inte något i beige) som jag fick när jag fyllde år. Vid det här laget kanske du kan gissa vilken sorts tröjor sambon gillar. GRATTIS!!! Du har vunnit en brödrost!!!

Nu återstår beslutet om jag ska ansluta mig till trenden och köpa något litet som jag gillar, eller om jag ska vara snäll. En pocketbok kanske? Det är väl både snällt och konjunkturanpassat och så älskar jag ju att läsa.