Glöm inte hajleveroljan!

Nej, hajleveroljan får vi inte glömma, om vi nu ska prata om hoten mot hajarna, som man gör i DN:s artikel ”Monsterhaj bet sönder vithaj”. Speciellt inte nu när en stor del av västvärldens befolkning ska få en skvätt i sig via svininfluensavaccinet. Undrar hur många hajlevrar som gått åt för all Pandemrix som producerats?

Jag blir så fascinerad när jag läser om vissa saker. Hur kom man från början på tanken att använda just hajlever? Var det ett gäng tokiga professorstyper som spånade: ”Nu skulle vi behöva något fett här, en olja typ. Hmmm… Förra veckan provade vi ju kokosfett och råttorna dog som flugor. Ska vi prova nåt helt otippat den här veckan? Hajlever kanske.”

Likadant med kvicksilvret som vaccinet innehåller.

”Vi måste ha något bra konserveringsmedel.”

”Ahmen, vi fortsätter med kvicksilver, det har vi ju alltid gjort.”

”Men, öhh, e inte det farligt? Finns ju i Östersjöfisk och sånt.”

”Va?! Du äter väl inte Östersjöfisk?! Förresten så stannar det här kvicksilvret i kroppen, så det är ingen fara.”

Saxat från Läkemedelsverket: ”I Pandemrix ingår konserveringsmedlet tiomersal som är en kvicksilverförening som i kroppen snabbt bryts ner till etylkvicksilver. Eftersom kvicksilver är ett miljögift som påverkar både miljön och människors hälsa arbetar Sverige både nationellt och internationellt för att fasa ut användningen av kvicksilver. Det regeringsbeslut om förbud mot kvicksilver samt varor som innehåller kvicksilver som trädde i kraft den 1 juni 2009, gör dock undantag för läkemedel.”

Eller hur gick det till när man uppfann gelatinet? Men det ska jag återkomma till en annan gång. Tills dess tänker jag med visst vemod på professor Balthazar och hans gelikar. Och att gränsen mellan vad som är nyttigt och farligt är ruskigt tunn. Så håll er undan hajar!


Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.