Vad gör de på banken efter klockan 15? Ja, så skämtade man förr. Jag undrar: Vad gör de på banken? Överhuvudtaget alltså.
Det är länge sedan jag konstaterade att bankerna är det minst kundvänliga man kan tänka sig. Jag anslöt mig tidigt till internetbank, allt för att slippa så mycket bankkontakt som möjligt. Men ibland måste man, som vid ett arvsskifte. Jag kan bara konstatera att de inte har blivit bättre. Man skulle lätt kunna tro att alla artiklar om banker som missköter sig och deras ohemula bonusar som skrivits på sistone skulle göra att de skärper sig. Icke sa Nicke.
Vår snälla rara pappa trodde nog att det var bra att ha många banker, ett par aktier och någon liten fond, och hade inte en tanke på hur invecklat det blir för den stackars bankpersonalen att ta hand om. Nej, sällan har vi mötts av liknande inkompetens. De kan ju inte ens läsa. Eller orkar inte. Och grundläggande matematik är det dåligt ställt med.
I vårt arvsskifte står det för mig och min syster: ”Arvslott: 1/2 av behållningen på dödsboets konton…” Nordeas banktjänsteman sa: ”Då ska ni ha en tredjedel var då.” Den matematiken är helt lysande! (Kanske har de fått order om att lägga undan en tredjedel till bonusar? Och människor i arvsskiften har sorg så de orkar inte protestera.) Innan detta hade vi ägnat tjugo minuter åt fullmaktsfrågan, som inte behövdes, och hon hade frågat kollegor tre gånger.
Nästa besök var på Handelsbanken. Och se! Inte heller hon kunde läsa och började dansa fullmaktsvalsen, frågade kollegor samt ringde till jurister som inte svarade. När dansen var klar sa hon: ”Då för jag över en fjärdedel var.” Stön. Och på min fråga hur det kunde komma sig att saldot på kontot sjunkit fast inga uttag gjorts, blev svaret: ”Det är för att det inte är någon ränta längre.” Så passa er ni som har något på banken; när det är nollränta så minskar sparpengarna! Intressant.
När vi kom till SEB var vi rätt luttrade och började med att fråga om den inbokade banktjänstemannen verkligen kunde arvsskiften och fick svaret att jodå, hon hade kompetensen. De orden har hon säkert ångrat flera gånger om. Arvsskiftet som skulle ta en vecka tog cirka fyra veckor. Det tar tid för banken att reda ut sina egna fel, som tex att ena arvtagaren fick allt och den andra inget. Däremot var de riktigt bra på att prata skit om sin backofficefunktion, kundtjänsten i Göteborg och skylla ifrån sig.
Ytterligare en sorglig historia: Skandiabanken. Lita inte på de svar som kundtjänst ger! Alla säger olika men ingen säger rätt. Den här dansen pågår fortfarande, tiden går, vi får inte vårt arv eftersom de ger fel information och skickar papper till fel adresser eftersom de inte läser de dokument de själva begärt in. Det är ingen succéhistoria att skicka brev till den avlidne och mer eller mindre beordra honom att skicka in ett antal uppgifter. Svårt att ordna, liksom. Tiden går och banken tjänar pengar på att behålla våra pengar.
Det är ju trist med folk som bara kommer med kritik. Därför har jag här sammanställt en liten lista med konstruktiva förslag.
Förslag till bankerna för att förbättra kundrelationen:
-
Låt inte praoelever ta hand om arvsskiften.
-
Bemanna växeln. Det är ingen bra början på ett samtal att få höra ”Du är nummer 180 i kön.”
-
Använd bonusarna och de statliga underhållen till dels utbildning i bristkompetenserna läsning, matematik och service och dels till ränta till era kunder. (Förtydligande för bankanställda: Kund=person som har en liten surt förvärvad slant på banken.)
-
Starta en etisk internutbildning. Är det okej som bank-personal att säga: ”Jag skulle inte våga mig på att köpa teckningsrätter i ert fall. Vårt backoffice i Vilnius strular ändå alltid och det där blir alldeles för krångligt för dem. Det kommer garanterat att bli fel.” På något märkligt sätt så krymper det lilla förtroende man eventuellt hade kvar när man får höra sånt.
-
Låt all personal genomgå en utbildning i kundbemötande. Det är till exempel bättre att börja ett kundmöte med att hälsa och sedan läsa igenom alla dokumenten innan man vrålar: ”Vi måste ha en fullmakt!!!!!”
Jag vet fortfarande inte vad de gör i banken. Men jag vet mer än jag vill om vad de inte gör och inte kan. Det är sånt som de får bonusar och statliga underhåll för.
Sådärja! Dags igen för mera skiverier om bankerna: ”Nytt bonusregn över bankerna” i DN och ”Bonusmiljarder trots bankförluster” I SvD 090929, ”Hård dom mot storbankerna” Svd 091005. SvD 091019 ”Stjärnsmällar väntar bankerna”.
Klockrent, trots alla bloggtips föredrar jag en längre blogg, i alla fall när det finns något av verklig substans att läsa om.
Ska se till att läsa ikapp nu också =)
Stefan, kul att höra att du gillar bloggen och att läsa krönikor! Det kommer mera…
Ha en bra dag!
/Krönikören
finner det ytterst märkligt att det alltid är samma typ av människor som drabbas av dessa illdåd. Det är relativt glasklart för de flesta människor att ett arvsskifte är en komplex verksamhet som kräver juridisk kunskap. Förstår inte min herre det, ja då har du nog problem med det mesta. Att då ens anmärka i denna artikel att de behövde försöka att kontakta intern juridisk stöd känns bara patetiskt.
Min fråga är om du förberedde genom att en tid innan mötet skicka in kopior på de handlingar ni skulle ha med er samt förklarat avsikten med mötet i skrift? Det är något som ofta underlättar då de frågor som dyker upp för den anställde kan besvaras innan ni kom till banken.
Men förhoppningsvis fick du i alla fall betala dyrt för att genomföra arvsskiftet.
Empati och behjälplighet skapar möjligheter. Det ska nog min herre ta till sig.
Erik!
Verkar som om jag trampade på en rejält öm tå hos dig. Om det nu är så glasklart att ett enkelt arvsskifte kräver juridisk kunskap, varför begär då inte banken in behövliga handlingar när man bokar tid? Eller ännu bättre; varför är det inte bankjurister som genomför dem? Det var ingen som bad om några handlingar, personnummer på den avlidne räckte, resten kunde vi ta med oss.
Det är ju så att vi vanliga människor vänder oss till expertis för att få hjälp med sånt vi själva inte kan, det var därför en jurist hade gjort både bouppteckning och arvsskifte. Livet blir rätt besvärligt om vi ska försöka föregripa det som vi anlitar experter för.
För att hårddra det hela: Ska jag skicka in en lock av mitt hår till frisören så att hon/han får bekanta sig med det innnan besöket, tillsammans med en beskrivning av den frisyr jag vill ha? Nej, jag utgår ifrån att hon/han är utbildad och kan klippa. Ska jag skicka in en manual för min (vanliga) bil plus olja och ett oljefilter innan jag har tid för service på bilen? Nej, jag lämnar ju in bilen till en fackman för att han/hon vet vad som ska göras. Om jag behöver gå till doktorn, ska jag då i förväg skicka in ett lista med symtom tillsammans med ett urinprov? Nej, men om doktorn ber mig ta med ett urinprov, så gör jag naturligtvis det.
Empati är en god egenskap som vi ser för lite av i hela samhället. Din egen verkar dock vara bristfällig, med tanke på att du hoppas att jag fick betala dyrt för arvsskiftet. Jag anser att jag redan hade betalat dyrt eftersom min pappa hade dött.
Med detta som avslut vill önska dig Erik en riktigt bra fredag, hoppas att kunderna inte är alltför sura på dig, och en avkopplande helg!
Hälsningar
Krönikören
PS. Det var en ny erfarenhet att bli kallad ”min herre”, tack för den, Erik! DS.
Visst är det märkligt att det finns en sådan orutin. Situationen kan inte vara unik. Nå när det gäller Trafikverket och frågan om ett registreringsbevis verkar det som om vi är de första som drabbats av att vår far hade en bil.