Etikettarkiv: vegetarian

Det är fan inte lätt att vara vegetarian

Det här utspelades vid ett julbord igår. Tre olika Janssons frestelse stod på rad. En vanlig, en laktosfri och en vegetarisk.

– Vad är det i den vegetariska?
– Fisk.
– Jaha? Men då är den ju inte vegetarisk.
– Jo, fisk är vegetariskt.
– Nej, det är det ju inte. Förresten, vad innehåller den vanliga då?
– Ansjovis.
– Men det är ju fisk.
– Nä, ansjovis är typ inte fisk.
– ??

En annan ätande gäst lägger sig i det givande samtalet.

– Jo, fisk är vegetariskt, det vet alla.

Om det är någon här som vet när fisk blev klassat som en vegetabilie hoppas jag att du vill dela med dig av din kunskap.

Sillåker

På studiebesök hos sillbonden Ann Sjovis frågar vi hur det är att odla sill. – Jo vars. Det är inte som morötter direkt, hahahaha. De kräver så förbannat mycket vatten, men dör ändå.

Från Wikipedia: Vegetarianism är en näringslära enligt vilken endast vegetabiliska livsmedel bör ätas, vilket innebär att en person som är vegetarian av etiska, religiösa, estetiska, miljörelaterade, hälsogrundade eller andra skäl inte intar animaliska produkter (vissa undantag kan göras för produkter som kan erhållas från levande djur, se nedan). I dessa sammanhang ses svamp ofta som ett vegetariskt födoämne, trots att det biologiskt tillhör svampriket och inte växtriket.

Begreppet vegetarian myntades 1847 på ett möte hos den första föreningen för vegetarianer i Ramsgate i England. Ordet är bildat ur latinets vegetabilia, dvs grönsaker.

Med tiden har flera varianter uppstått:

  • Vegan: äter varken kött, fågel, fisk, skaldjur, ägg, mejeriprodukter
  • Lakto-vegetarian: som vegan men äter mejeriprodukter
  • Ovo-vegetarian: som vegan men äter ägg
  • Vegetarian/Lakto-ovo-vegetarian: som vegan men äter ägg och mejeriprodukter
  • Pescetarian: äter fisk, skaldjur, ägg, mejeriprodukter
  • Demivegetarian: äter fågel, fisk, ägg, mejeriprodukter
  • Semivegetarianer/flexitarianer: har en kost som främst består av vegetariskt, med enstaka inslag av fisk, skaldjur, kyckling och även kött.
  • Fegvego/fuskvego: samma som flexitarian
  • Stockholmsvegetarian: äter fisk och skaldjur

The Vegetarian Society menar dock att man inte bör kalla sig vegetarian i de fallen man äter exempelvis fisk och fågel.

Det finns dem som tycker att man ska få kalla sig vad man vill. Okej. Jag kan kalla mig professor. Men hur mycket jag än gör det, blir jag aldrig professor.

Som vegetarian är jag så väldigt trött på folk som vet så mycket. Antagligen trampar jag på en massa ömma tår just nu hos alla som så gärna vill kalla sig vegetarianer fast de äter kyckling, fisk, skaldjur, kött ”bara ibland” och gelatin i massor. Vet ni, det skiter jag i.

PS. Jag förstår inte varför efterledet vegetarian över huvud taget ska vara med när man äter djur av olika slag. Vegetarian betyder ju att man bara äter vegetabilier. Alltså borde demi-vegetarian betyda att man äter halva grönsaker och stockholmsvegetarian att man enbart äter grönsaker odlade i Stockholm. DS.

Var inte så förbannat kränkt!

Säkert har de flesta av oss noterat att människor blir väldigt kränkta nuförtiden. Ofta. Om småsaker. Och inte så sällan utan anledning. Ungefär som om det är en ny allemansrätt att vara kränkt och alla vill ha sin beskärda del.

Det senaste exemplet som figurerat i media är Alex Schulman som blev kränkt när en polis påtalade att han stod parkerad där det var stoppförbud. Patetiskt, tycker jag. Du kan läsa hans krönika här om du vill.

Folk uppträder ofta som om jag kränker dem när jag berättar om mina val. Till exempel har det faktum att jag är vegetarian, jag har varit det i mer än halva mitt liv, verkat kränka många människor. De går nämligen genast in i försvarsposition när de får reda på det och häver, ofta stridslystet, ur sig sånt som: ”Tror du inte att det gör ont i morötterna när du äter upp dem?!” och ”Människan har alltid ätit kött och vi mår dåligt av att bara äta grönsaker!” och en massa annat larvigt.

Om det var så att jag försökte påtvinga andra mitt val, vore det en annan sak. Om jag träffade folk och sa: ”Jag är vegetarian och du borde verkligen sluta äta kött” så skulle saken hamna i ett annat läge. Det är bara det att jag aldrig säger något sånt. Min familj äter kött, jag lagar animalisk mat till dem (fast jag provsmakar inte) och jag handlar alltså både kött och fisk. Det är MITT val att vara vegetarian, inte något som jag pådyvlar andra. Så varför blir många så försvarsbenägna – kränkta – av mitt val? Det borde väl inte störa dem?

En annan sak som har dykt upp de senaste dagarna är det här med e-böcker kontra pappersböcker. Jag kommer snart ut med en kortroman som e-bok som heter Ur jord är de komna (den handlar inte om plågade morötter). Och smack! Genast får jag kommentarer som att ”Pappersindustrin måste också leva!” och liknande. Jamen hallå! Har jag sagt att jag föraktar pappersböcker? Att pappersböcker borde förbjudas? Nej. Det. Har. Jag. Inte. Jag läser själv pappersböcker, jag har medverkat i ett antal och jag har gett ut en barnbok. På papper.

Så varför dessa kränkta reaktioner? De är för mig väldigt omogna. Om det är så att somliga har dåligt samvete för sina val och därför reagerar som om jag och mina val, ofrivilligt, dansar tango på deras ömma tår, borde de göra något åt sitt val. Om inte, får de lära sig stå för det.

Vi gör val. Vi står för dem. Ibland gör vi fel val, då ändrar vi dem.

Parque Infantil

Uppsamlingsplats för kränkta.