Etikettarkiv: Täby

Massmord i Täby!

Har du missat det? Har polisen mörkat ännu fasansfull händelse? Det kanske är ännu något som DN inte vill skriva om – än. För att en typ av invandrare sägs vara inblandade.

Det här hände i alla fall. Att de som ska sova, inte nödvändigtvis sött, invandrade och började ta över hela boendet. Så där bara, som om det vore en självklarhet. Det kunde jag förstås inte acceptera. Väggarna är gränser, eller hur?

De ville gärna vara med på mitt skrivbord. Okej, det finns lite plats kvar men snåla jag ville inte dela det med någon. Speciellt inte när de bara marcherar på som om de ägde stället. Och mig.

Det är inte alls särskilt skönt när de börjar kliva på en när man sitter där i godan ro och skriver. Och sen inträdde biverkningarna. Eller faktiskt Biverkningarna. Att varje gång det killade till någonstans, på benet, i hårbotten, på magen så trodde jag att det var en av dem. GAH! Då var hysterin på en armslängds avstånd.

Alltså återstod bara mord. Massmord.

Myra

Här har det skett ett mord.

Efter en förmiddag i invasionens och massmördandets tecken trodde jag mig ha hittat deras smitväg in. Vid golvlisten precis bredvid mitt skrivbord. Eftersom jag hade mycket att göra och ingen lust eller tid att åka iväg och köpa lämpligt motmedel och min kur med hårspray inte hjälpte (fast det luktade rätt gott) slängde jag ut en förfrågan i panik på Facebook. Finns det något som kan mota dessa små odjur, något som man vanligtvis har hemma?

Jodå, jag fick massor med tips, så snacka inte skit om Facebook. Salt, kanel och bikarbonat. Jag kastade mig in i köket och med ett triumferande vrål utrustade jag mig med sagda saker och spridde ut dem längs golvlisten i en hämndlysten yra.

Myror

Massgrav, typ. Utan grav. Men kaneldoftande. Lite julvibbar på det.

Resten av dagen satt jag i ett kanel- och hårspraysdoftande rum – jag tror inte att det har inverkat menligt på mitt förstånd. Nästa dag åkte jag till en nära boende vän och hämtade en anti-myr-dosa.

Tack Facebook och alla vänner. Friden råder åter i arbetsrummet.

 

Kökets snuskigaste pryl

Det är inte ofta det är framme, det snuskigaste vi har i köket. En del tycker att disktrasor är riktigt läbbiga. Men dem kan man ju slänga då. Eller slänga in i tvättmaskinen.

Det gör man inte ostraffat med ett våffeljärn.

Ser du hur det glänser fettigt? Fast jag har torkat och torkat och haft mig. Urk.

Varje gång jag använder det, och det blir inte så ofta men på Våffeldagen är det ett måste, så funderar jag på hur i hundan (som Lina i Emil skulle ha sagt) det är meningen att man ska hålla det fräscht. Man har ju smält smör i och smör blir härsket. Precis som Krönikörer som kan härskna till ibland.

En liten skvätt härsken blev jag idag. Jag var på en informationsträff för eventuella gode män för ensamkommande barn. Jag har varit god man för en dement kvinna (i det här inlägget Hur mycket pengar? kan du läsa om en av sakerna jag varit med om som god man) som dog i januari och har funderat på att hjälpa något av dessa stackars barn nu istället. Här i rika Täby där jag bor är det väldigt ont om boenden och familjehem finns det INGA. Bah! Bara det kan ju få en hel bytta Bregott att härskna i en handvändning. I mitt bostadsområde har ett helt hus stått tomt i säkert 1,5-2 år. Det var förskola förut, det har nyrenoverat kök, två badrum, flera sovrum, kommunen äger huset, det är bara att flytta in! Så vad är problemet?!

– Åh, det är flera som ska involveras och samarbeta om detta, och det tar tid, svarade tjänstemannen och log förnumstigt.

Jag undrade om de inte skulle ta och gå en kurs i samarbetsteknik om det ska behöva ta två år för att komma överens. Lite med glimten i ögat, men jag tycker det är uruselt. Behovet är ju skriande, borde man inte kunna rappa på lite då?

Ja, som sagt, man kan härskna till ibland. Tur att dagen avslutades med våfflor, hemgjord jordgubbssylt och vispgrädde.