Det här med att ha en väldigt bildlig fantasi, det är inte alltid så bra. Till exempel så blir jag alltid full i fnitter när någon säger:

– Ja, jättegärna!
Eller något liknande.

Då ser jag personen med en jättehjärna framför mig. Och tro mig, de allra flesta ser väldigt roliga ut med en jättehjärna. Värst är när skallen jäser till en megasvamp framför mina ögon. Ja, i min fantasi, alltså. Konstigt är att de flesta blir tunnhåriga, håret räcker liksom inte till.

Ett annat exempeI är från i höstas när jag klippte mig kort och min rara frissa frågade:

– Vill du ha en snopp i nacken?

Då tappade jag målföret, hjärnan for iväg på en nanosekund och jag såg mig själv bakifrån.

Med ett manligt könsorgan dinglande lite käckt ner på ryggen.

Jag inser genast att om jag blir snoppförsedd i nacken, bör jag inte skaka på huvudet längre, inte så våldsamt i alla fall. Och jag måste faktiskt köpa en större mössa. Och hur ska det bli om jag blir lite upphetsad över något? I det här fallet spelar faktiskt storleken roll. Jag menar, det måste ju vara lättare att ha en kottemodell i nacken än en typ slanggurka. Rätta mig gärna om jag har fel.

Jag väljer att avstå från bild på min nacke. Är säker på att du kan föreställa dig alldeles själv.