Vi har för första gången varit på en sol-och-bada-semester på Gran Canaria med all inclusive. Det är lätt att tro att all inclusive betyder all inclusive. HA! Det gör det inte. Det betyder almost all inclusive.

Det var lite som att vara kusinen från landet när man skulle klura ut hur allt hängde ihop. Tv:n till exempel är inte alls inclusive. Bör kanske säga att det inte var det allra billigaste hotellet vi bodde på. Wi-fi är absolut inte inkluderat. Det fick man köpa till och vackert gå och sätta sig i receptionen om man ville surfa. Och det ska jag säga att om det hade varit en riktig surfning hade samtliga drunknat eftersom vågmaskinen hade salt i maskineriet. Eller sand. Skit samma, långsamt gick det.

Men den äkta vågmaskinen, alltså Atlanten, var mer än lovligt vågad mellan varven. Tyckte mamman i sällskapet. Knoddarna tyckte den var fett cool.

I baren vid hotellets pool var allt inclusive. I baren på äventyrsbadet (av gigantisk storlek) som också hörde till hotellet var en del inclusive och en del exclusive. Läsk var gratis men inte kaffe, till exempel.

Mat fanns i överflöd liksom efterrätter. Bara att sleva upp. Gissa varför jag fastar idag? Vin och öl fick man dricka hur mycket som helst. Men kaffe efter maten – NO. Efter middagen kunde man gå till kvällsbaren och hämta gratis groggar, drinkar, vin, öl – hur mycket som helst. Men en kopp kaffe kostade 1 euro.

Hissarna var inkluderade. Tror jag i alla fall, det är lite oklart. I förra inlägget skrev jag om de skrämmande hisskyltarna. Det fanns flera.

Tydligen får man åka hiss med barn men inte ensam när det brinner. Jag har tänkt så det nästan har brunnit i skallen på detta men logiken undflyr mig.

Rullstolsburna får bara åka ner och vuxna människor upp. Det måste väl ändå räknas som gravt diskriminerande. Förresten finns det ju inga rullstolsburna som behöver åka ner eftersom de inte får åka upp.

Slutsats: Kaffe är ohyggligt dyrt i Spanien, ett land som helt klart behöver en tydlig hisspolicy.

Slutsats II: Jag dricker mycket kaffe.

Medan jag inte hade en tanke på varför påsken är gul (ärligt talat tänkte jag mest på brunt, alltså när jag skulle gå från blåvit till läckert solbrun med bara en kort mellanlandning i det rosa skicket) publicerades min påskkrönika i en lokaltidning. Om du känner för att peta dit en kommentar eller en gillaklick på den nyhetssidan ökar mina chanser att få skriva flera krönikor. Och du kommer att bli all inclusive i mitt hjärta.