Inte jul-esprit. Inte en sån jag vill ha i alla fall.

Småtrött efter influensan öste jag på med julfixandet. På natten före julafton låg jag uthälld i soffan. Kraften att ta mig upp hade nog kokat bort med knäcken. Familjen sov, visarna gick mot 01.30.

Och nu blir det äckelvarning.

Då hör jag hur Krusidullan springer i sitt rum. Fort. Mot badrummet. Det kan betyda bara en sak. En otrevlig sådan.

Jag antar fast form på en nanosekund och springer mot trappan, lätt förvånad över min egen fart. Då hör jag spläschet. Aha. Hallgolvet fick sig en omgång.

Väl däruppe inser jag att jag inte kan ta mig in i badrummet utan att trampa i spyan. Jaha. Det är ju bara att kliva på, jag måste ju in till Krusidullan. Därinne blir jag stående. Handlingsförlamad en stund. Så mycket att välja mellan – och jag brukar ha svårt att välja. Ska jag börja med golvet? Mina fötter, mattan? Barnet som har kräks över hela sig inklusive det långa håret? Eller ska jag börja med handfatet? Inte tänker en åttaåring på att toaletten passar bättre för dylika göromål.

På med kranen, omgång två kommer. Stopp i avloppet. Jag får ofrivilligt en repris av dagens måltider. Det är bara att stoppa ner handen och börja fiska. Därefter inleds Krusidullasanering medan jag funderar över att ingen annan har vaknat. Jag menar, sovrummen ligger ju inte på palatsavstånd direkt.

Efter diverse duschande tittar jag på förödelsen. Ska jag ta det som rinner ner i lådorna före det som rinner in i skåpet? Spegeln kan kanske vänta? Och ska jag verkligen trampa i eländet? För att hämta skurtrasa?

Nej. Alltså ropar jag på sambon. Svar: zzz. Ropar högre. Svar: zzz pyyyys. Vrålar lite lätt så där. Ingen respons. Vrålar igen, med tordönsstämman denna gång. Tror mig veta att en viss irritation kan skönjas i min stämma.

Sambon: Vaere?

Jag: Jag behöver hjälp!

Sambon: Med vadå?

Men va?! Som om jag har för vana att väcka honom klockan 02 och be om hjälp med bagateller?!

Nåja. Klockan 04 hade jag tvättat två maskiner, badrummet var sanerat, hallväggen skurad. Jodå, det hade runnit från trappräcket ner till undervåningen. Där blev det stoppat av en tavla. En söt liten olja, för övrigt. Breda ramar är bra till mycket.

Lite segt var det på julafton. Som fick planeras om helt förstås. Piggast var Krusidullan. Man kan ju tycka att hon borde ha den goda smaken att åtminstone vara lite spak. Icke då.

Spriten då, tänker du. Om nu någon har klarat att läsa så här långt. Jo, julen är numera förknippad med handsprit. På längden och tvären.

Jag avstår från bild i det här inlägget.