Jo, jag är det ibland. Som idag när både Kloker och sambon hostar ikapp så väggarna skakar och tavlorna halkar snett då visar det sig att min Florence Nightingalegen har gömt sig. Somliga som är hemma har svårt att respektera att jag jobbar hemifrån och tittar gärna in med viktiga frågor som absolut inte kan vänta. Tycker de, alltså. Själv tycker jag att de flesta frågor är av karaktären ”kan vänta”.

Alltså inledde jag dagen på ett café med gratis wi-fi och frukost. Den sistnämnda var dock inte gratis. Men riklig och väldigt god.

Med rund och trind mage fick jag bland annat iväg en faktura och hade ett långt samtal med min alldeles förträffliga illustratör Elina (se magicpen.dk så får du se) om våra framtida planer både för Kluriga Klara kan själv och nästa barnbok. Sen gick jag igenom en massa ”läsa-senare-mejl” och kikade på ett avtal för min kortroman. Och det nämner jag så där bara, som att ’jag gick ut med soporna igår’ typ. Vi får se vad det blir innan jag jublar högt. Men då kanske omgivningen behöver öronproppar.

Eftersom jag tidigare hade bestämt att träffa en gammal jobbarkompis över en lunch gjorde jag det. Fast jag var proppmätt som en nyäten gnu – den där frukosten räckte fortfarande. Men kul att träffa honom och prata lite. Och tro det eller ej, jag fick plats med en lunch också. Duktigt.

Nu sitter jag i Täby Centrum och funderar över om de har hört mig. De, alltså någon i ledningen. Jag har nämligen länge gnällt över att det inte finns några krokar på toaletterna att hänga handväskan eller jackan på. Golvet är ofta blött och kladdigt (av vad vill jag inte tänka på, speciellt inte nu när vi har genusfria muggar här) och inbjuder inte att ställa något på. Och det är så himla besvärligt att ha handväskan i knät under den kritiska fasen av toabesöket.

Och se! Det finns numera en krok på dörren! Till och med med förklarande skylt. OCH illustrativ bild. Tänk va?

Nu undrar jag bara om det är senaste mode att väskorna ska ha axelremmar eller handtag i samma tjocklek som lakritssnören? Inte ens en halv axelrem får plats på den där fjutthängaren. Och då är inte mina axelremmar särskilt feta eller svulstiga, trots att handväskan ibland innehåller diverse udda saker. (Lite snopen blev jag allt när jag för några dagar sen fick upp en häftapparat när jag skulle betala. Fast rätt häftigt ändå ;))

Så, alla ni handväsksnördar: Ska det vara axelband typ sytråd nu?