Kategoriarkiv: Språkligt

Det här med prioriteringar

Vi prioriterar mycket nu för tiden: familj, fritid, arbetstid, träning, hobby etc etc. Jag har till exempel inte prioriterat bloggen den senaste tiden. En del till och med prioriterar ner saker, hur nu det kan gå till.

På tunnelbanan finns det numera prioriterade sittplatser. Egentligen borde det betyda att man ska sätta sig där först men det gör det inte.

prio1 prio3

Tur att de har illustrationer också. Och visst är jag rund om magen men jag misstänker starkt att det inte är sådana som jag som prioriteras.

Dagens toaletter brukar ha markeringar för var man ska trycka vid olika sorts spolning. På den här muggen har man inte prioriterat att göra det lätt för användarna. Är den vänstra något lite större? Eller sitter den bara högre upp? Ska man köra en ole dole doff varje gång? Eller är det ett sånt där syntest – den ena pricken är faktiskt större än den andra?

image

En kväll under middagen sa jag:

– Tänk, nu är det bara en månad kvar tills vi får en ny släkting!

Kloker gav mig en ointresserad blick och muttrade något (för er som har tonåringar vet ni att minsta lilla blick är en omvälvande händelse för mamma- och pappahjärtan, ointresserad eller ej). Sen lyste han upp och sa entusiastiskt:

– Om två veckor får vi fiber!

Det står utom allt tvivel att han och jag har olika prioriteringar här i livet.

 

2015 års nyord – Om man klittrar på stranden kan man bli haffad

God fortsättning!

En av de roliga sakerna som alltid inträffar i början av ett nytt år är Nyordslistan. Som ord och språknörd älskar jag att läsa den. Vissa ord är självklara – vissa är bara roliga och kanske kortlivade. Några av årets nyord som jag reagerade över är:

  • EU-migrant: EU-medborgare som tillfälligt uppehåller sig i ett annat EU-land för att förbättra sin materiella eller sociala situation.
    Alltså ett finare ord för tiggare.
  • Faktaresistens/faktaresistent: Förhållningssätt som innebär att man inte låter sig påverkas av fakta som talar emot ens egen uppfattning.
    Hm. Tjurskallig, envis som en röd gris med andra ord. Sådana personer är hur jobbiga som helst att diskutera med.
  • Haffa: Ragga, stöta på.
    Stor risk för missförstånd om man har den gamla betydelsen för haffa i skallen.
  • Klickokrati: Ett samhälle där journalistik och politik styrs av vad internetanvändarna föredrar, till exempel genom att klicka på gilla- och delaknappar på nätet.
    Rätt eller fel? Svårt att säga, men lite hemskt låter det. Fast du får gärna klicka på Gillaknappen när du har läst det här. Typ.
  • Klittra: Onanera (som kvinna).
    Det här trodde jag absolut betydde någon ny sorts twittra, till exempel från sandstranden. ”Och här sitter jag på stranden på Österlen och klittrar bland alla solbadare”. Oj oj, det hade inte blivit så bra.
  • Mansplaining: Förklaring som ges av män till kvinnor, som förutsätts vara mindre vetande.
    Ja, tänk att det här inträffar ju lite då och då. När ska dessa dinosaurier utrotas? De är helt klart faktaresistenta.
  • Nyhetsundvikare: Person som inte tar del av mediernas nyhetsrapportering.
    De här hör man ju lite då och då: ”Neeej, det är bara elände på nyheterna, jag orkar inte läsa om det.”
  • Ögonkramp: Kramp i ögat som bland annat kan orsakas av att man tittar för nära och för länge på en mobiltelefon.
    Förut fick man sms-tummar, nu får man dessutom ögonkramp. Vojne vojne.

DN:s quiz om nyorden
Språkrådets nyordslista Här kan du läsa om alla orden.

Jobbiga ordspråk

Gråt inte över spilld mjölk – så lyder ett av våra gamla hederliga ordspråk som du vet. Det har den där fisförnumstiga tonen över sig, lite som det hurtfriska äckligt klämmiga Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder! som någon väl påklädd nisse utbrister när man själv är nära förfrysningstillstånd och funderar på om det inte skulle vara varmt och mysigt bland fiskpinnarna i frysdisken.

Spilld mjölk att vara torrögd inför.

Spilld mjölk att vara torrögd inför.

Men mjölk var det. Okej, om man har råkat spilla en liten skvätt så gör det förstås inget. Om någon som råkade radera mitt manus på trehundra sidor som jag jobbat med i några år skulle säga lite käckt Inte gråta över spilld mjölk! skulle jag bli helt och hållet skogstokig och troligtvis en mördare. Men. Jag kan lova att den som hittade på det här ordspråket inte har varit i en bil där mjölk har spillts i ett säte. Och självklart på ryggstödet.

Den stank som för närvarande har flyttat in i vår bil med hjälp av en läckande mjölktetra i en tygkasse, den är inte att leka med. Tvärtom så är man faktiskt gråtfärdig när man tvingas köra en bit. Och då var det ändå ekologisk mjölk.

Så kommer vi osökt in på jultider (ja ja, med lite vilja så). Kommer ni ihåg när ni var små och längtade efter julen? Hur det pirrade i hela kroppen av förväntan och dagarna kröp fram i lägsta tänkbara fart? Skulle det ha funkat om era föräldrar då utbrast: Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge? Nej, självklart inte. Väntan på julen var för lång, helt klart och jag är övertygad om att de flesta barn tycker det.

När jag var liten önskade jag mig alltid hett en chokladjulkalender. Något som jag nästan aldrig fick, jag tror det var en gång bara. Men jag ville alltid ha en. Därför får mina knoddar alltid en sån. Chokladbitarna är tunna, torra och oblatliknande – men det är ju ändå choklad. Godis, liksom. Varje morgon. Hurra för den!

I år har JAG fått en godisjulkalender! Den är MIN. BARA MIN och det kan inte ens diskuteras. En lakritsjulkalender (smaka på det ordet va?!) från Lakritsroten. Och den är så snygg! Djupet på den utlovar att det inte bara är små tunna flisor av lakrits i den. Och jag kan lova att jag längtar efter den första december. OCH att det är alldeles för långt dit.

image

image

image

Bara min! Tack älskade syster för den. Den är liksom en kompensation för många barndomsjular.

PS. WordPress var motsträvig idag. På datorn visas bilderna rätt, efter mycket trasslande, men på paddan har två av dem gått och lagt sig. Fattar inget.

Att förstå män, del 847

Vi har lagt nytt golv i hallen. När vi köpte huset sa vi att vi så fort som möjligt skulle byta ut den trasiga, fula parketten som låg där. Vi täckte över den provisoriskt.

Det tog bara 13 år att få dit ett nytt golv. Måste vara rekord av något slag. I somras åkte jag helt enkelt och köpte klinkers. Jepp. Och nu är det lagt. Jepp. Om man är lagd åt det masochistiska hållet kan man undra hur lång tid det ska ta innan socklarna kommer upp. Jag tycker vi struntar i det så länge. Jepp.

I helgen skulle vi äntligen kunna använda hallen igen. Jag skulle bara våttorka det. Då utspelade sig följade:

”Jag ska bara torka av golvet, sen kan vi gå på det. Vi ska nog ta och köpa en ny dörrmatta.”

”Ja!” utbrast sambon och de två små bokstäverna dröp av ordet äntligen. ”Den här gången kan vi väl köpa en riktig dörrmatta?”

På knä i hallen tänkte jag. Oj, vad jag tänkte. Och skurade. En riktig dörrmatta? Har vi haft oriktiga dörrmattor förut?

”Vad menar du med riktig dörrmatta?”

”Ja, en riktig, inte en sån där som vi har nu”, förtydligade han på mäns vis.

Cellen jobbade förtvivlat i min skalle. Den gamla dörrmattan kallade jag för en riktig dörrmatta, den var ju liksom född som dörrmatta. Det har alla våra dörrmattor varit.  Vi har inte direkt använt örngott eller gamla bruna strumpor med en blomslinga på som dörrmattor. Ihärdig som jag är frågade jag igen:

”Vad är en riktig dörrmatta? Jag förstår inte vad du menar.”

”Inte en sån där sladdrig, i tyg, utan en riktig.”

Dörrmatta i tyg? TYG? Vad menade han? Efter några rundor till som inbegrep ordet riktig visade det sig att han pratade om trasmattan i tvättstugan. Som vi inte använder varken som in- eller utgång och därför alltid har varit helt dörrmattefri.

Och hur kom tvättstugan in i bilden?!

Det nya golvet. Längst upp en dörrmatta. Om den är falsk eller riktig låter jag vara osagt.

Nä, det här med att förstå män, det kräver flera lektioner.

Hur som helst är jag verkligen nöjd med golvet. Dörrmattan, äkta eller falsk, riktig eller oriktig får ligga där så länge. Och som vi vet kan så länge betyda SÅ länge.

PS. För några år sedan skrev jag Vad jag inte förstår med män. Del 1 (av 782. Ungefär). Det är tydligt att jag inte blivit klokare med åren, är ju uppe i 847 nu. Hur ska detta sluta?

Svenska språket is ugly

Eller töntigt, omodernt, icke-säljande eller nåt. Tycker en del, inte jag alltså. Men tydligt är att svenska inte duger till vissa saker. Vad annars ska man tro när man ser detta:

Findus green peas

Svenska Findus gör en serie maträtter som säljs i Sverige som heter World Selection, eller rättare sagt world selection eftersom versaler börjar bli gammaldags. Då kan man ju tro att det är utländska maträtter. Men nej. Det är svenska green ärter, ärtbiffar. Eller green pea burgers. Det är också ett green meal. Och det är väl fine, gröna pea burgers sounds mycket hottare än grönaärtbiffar. Vi ska ju eat mera green och less meat.

Det funny är att on the back side försvinner engelskan och Swedish och Finnish tar över. Weird. Tycker jag.

Green pea baksida

Det är like the burgers smakar better in English. Eller att they want us to tro att Swedish gröna peabiffar är en nationalrätt, som meatballs. Frågan är om mealet blir greenare för att det is in English. Anyway var det tasty. Det tyckte the whole family. Hinten of chili and lime lyfte tasten. We hade thought det if de were in Swedish också, I promise er.

Green pea burgerOch även om we not agree om språkbruket så kan we enas om att the burgers are illgreen. Tror inte jag har eaten such a väldigt, very GREEN green mål before.

 

Att vara i medvind

”Vi får hoppas att vinden har vänt tills jag ska gå hem”, sa gumman som gått i motvind till kyrkan.

Så tokigt det kan bli. Efter en ovanligt blåsig vår och försommar har jag tänkt på hur skönt det är att ha kort hår. Nog för att det är trevligt med medvind men man ska inte förneka att om man har lite längre hår så trasslar det in sig i ögonfransarna och klibbar ihop dem och smetar fast sig i läppglanset. I och för sig använder jag läppglans bara cirka tre gånger per år men just vid de tillfällena vill jag ha glanset på läpparna och inte utsmetat längs kinderna som rosa fartränder. Vill det sig illa har jag haft blänkade röda ögonfransar. Okej, en lätt överdrift. Men bara lätt.

24 maj 2015_Lotta Modin_DSC_3537_WEB

Kvinnligt i-landsproblem, jaja. Men skönt att vara av med kalufsen i alla fall. Fotot har duktiga fotografen Anneli tagit. Du hittar henne via hennes blogg esseus.blogg.se om du skulle vilja anlita en kul och duktig fotograf någon gång. Visst är det medvind att ha en sådan vän.

IMG_3373

Krusidullan i rejäl medvind för några år sedan. Minus frans- och glansproblem.

Det tycks blåsa medvind för min bok Ur jord är de komna och mig nu. Det är verkligen jätteroligt! Några artiklar i lokala tidningar, fina recensioner (du kan läsa den senaste här om du vill) och på utlåningstopplistan på biblioteket. Så här skrev en författare om den på Facebook: ”Kom rakt in i berättelsen och hade en otäck känsla hela berättelsen igenom.” Mums!

Det blir mera roligt framöver. I augusti kommer tidningen Miljö & Utveckling att skriva om den och i höst blir det ett större reportage i en veckotidning. Heja!

Jag fortsätter gärna i medvind men har i bakhuvudet att förr eller senare får jag en släng av motvinden.

IMG_3369

Jag hoppas bara att den inte blir så kraftig att jag måste hålla i mig för att inte dras ner.

 

2014 års nyord

Språkrådets nyordslista och ett av mina nyord

Nu har den kommit – Språkrådets nyordslista. Det är alltid roligt att se de nya orden och lära sig vad de betyder. Allt är ju inte självklart. Här är några:

Ryggprotest: Det trodde jag var när jag ligger i soffan och vägrar hämta något, göra något, laga något. Nej, det är en manifestation där deltagarna visar sitt missnöje genom att vända ryggen mot till exempel en talande politiker, något som Jimmie Åkesson fick smaka på. Hehe.

Parkera bussen: Helt klart förvirrande eftersom det inte betyder parkera bussen. Undrar vad de stackars busschaufförerna ska säga nu när de ska parkera bussen, förlåt: ställa undan bussen på därför avsedd plats. Tydligen betyder det numera att ett fotbollslag inte gör sitt bästa, ungefär. Förvirrande, som sagt.

Gurlesk: En felskrivning, hade jag sagt och låtit tvärsäker. Fel av mig. Gurlesk är en feministisk strömning med inslag av både gullighet och groteska element. Vad menar de? När Gudrun Schyman möter Piff och Puff som låter som Löfvén?

Lite åt det gurleska hållet?

Lite åt det gurleska hållet?

Klickfiske: Här tänkte jag mig att det är odlade fiskar som uppfostras med klickmetoden som man använder på hundar. Fast de apporterar inte utan hoppar upp på land och vrider nacken av sig. Men så är det inte. Det är användning av lockande eller avsiktligt vilseledande rubriklänkar på nätet, som används för att locka till klick. Jaha, vad är det med det då? Tydligen klickfiskar jag varenda gång jag skriver ett blogginlägg eftersom jag försöker jag hitta på en rubrik som ska locka till klick. Dagens rubrik är väl en riktig klickmagnet, eller hur? 😉

Normcore: Betyder alldaglighet som stilfilosofi. Men om man nu eftersträvar alldaglighet, borde man inte kalla det alldaglighet då? Att ge det ett nytt engelskt namn gör ju att det sticker ut och verkar lite spännande. Eller?

Plastbanta: Ah, en ny bantningsmetod som innebär att man ska äta massor av Lätta och kilona bara rinner av en! Fel. Det innebär att man ska minska mängden plast i sin omgivning för att undvika giftiga kemikalier. Helt klart ett ord i min smak.

Yoloa: Uttrycker YOLO har jag fått höra många gånger av Kloker när jag tycker han ska göra tråkiga saker. Därför känns yoloa helt okej. Undrar om det är att yoloa när jag på kvällen säger: Jag har ingen lust att laga mat, vi äter risgrynsgröt. Och så klämmer jag ut en risgrynsgrötskorv i kastrullen.

Selfiepinne: Ett ord som många av oss hunnit bli bekanta med. För den som inte vet är det ett stativ i form av en armförlängning som används för att ta självporträtt. Med mobilen. Fast det heter väl inte självporträtt längre, det heter väl selfie? Någon ordning får det ändå vara på språket.

Jag är inte så mycket för att ta selfiesar. Varken seriösa eller utvikande eller utmanande. Fast jag tog faktiskt en selfie på mig (ja, men självklart, annars är det ju ingen selfie! Var är dumstruten?) och mina lökar förra sommaren på Åland. Håll till godo.

20130708_180602

Ett ord som jag tycker Språkrådet har missat är tiggagilla. Det är när man tigger om att andra ska gilla ens Facebook/hemsida, men man behöver inte gilla dem. Bara man klickar på gilla. Det är mycket prat om tiggeri i Sverige, men inget om tiggagillandet. Förut var det lite fult att tigga, eller ”gå med håven” som man sa. Idag verkar tiggagillandet vara helt accepterat – till skillnad mot det tiggande som fattiga gör utanför våra mataffärer. Det är skillnad på tiggeri och tiggeri.

Om du vill testa din nyordskunskaper kan du göra ett test här. Apropå ord: heter det ta ett test? Låter mera som ett blodprov.

 

 

Ordträdan får mig att göra konstiga saker

När orden har gått i träda – då längtar jag efter skrivkramp. Jag längtar efter att det strömmar ord ur fingrarna nästan som av sig självt, det porlar, det hoppar och studsar och fram växer den ena sidan efter den andra i en hastighet som får mina armar att domna.

Nåja. Skrivkramp har jag inte haft sedan jag pluggade på universitetet och antecknade för hand allt vad föreläsaren sa. Med penna alltså. Tills man hade små röda inbuktningar mellan pek- och långfingret och hela armen skrek av utmattning.

Nä, ingen skrivkramp här inte. Orden har gömt sig – ordträda råder. Jag tycker bättre om mitt ord ordträda än det korrekta skrivblockering. Hur tråkigt låter inte det va? I ordträda anas en ljus framtid precis som med åkern som fått ligga i träda för att ge en bättre skörd nästa år.

Om man följer alla skrivråd vid akut ordträda så ska man sätta sig ner och skriva. Punkt. Liksom tvinga sig själv, så löser det sig. Sa käringen som sket i vasken. Hmm. Det funkar inte. Jag börjar istället göra konstiga saker.

Det vanliga är att jag sitter framför datorn och försöker och lider, försöker och lider, skriver ett ord här, ett stödord där och vips så är jag på Facebook och hittar en massa roliga saker att läsa. Ajabaja. Jag tar mig i örat, åter till texten.

Men på något magiskt vis har jag hamnat i köket, febrilt letande efter något gott att tugga på. Och visst behöver jag en fika. Den där blomman behöver ansas en aning, knappt synligt i och för sig, men i alla fall. Och just nu, kan absolut inte vänta, måste jag lägga ut en annons på Blocket. Mitt i fotograferandet av ärvda dukar med stora mönster kommer jag på att tvättmaskinen är i ett skriande behov av avkalkning, det kan inte vänta en sekund till. När jag ska börja med det, blev först tvungen att damma bakom några element, ser jag hur smutsig kanten på ovansidan är. Men herregud. Den måste rengöras NU.

Alltså hittar jag mig själv petande på en liten ynklig kant på tvättmaskinen med en tandpetare. Tandpetare?! Var fick jag det ifrån? Jag har aldrig i hela mitt liv städat med en tandpetare förut, utom mellan tänderna. Det känns inte helt friskt.

image

Det är det antagligen inte heller. Om man inte försöker kvalificera sig till städaprogram i tv. Det gör inte jag.

Frågan är hur mitt hem skulle se ut om jag inte drabbades av ordträda med jämna mellanrum. Vid närmare eftertanke vill jag inte fundera på det.

Istället kan jag fnittra åt sonens min när han kom hem och undrade varför vardagsrumsgolvet var täckt av dukar. Ordträda, förstås.

Jag vill också bli underhållen!

Här i Täby där jag bor har vi en kommunal, mobil underhållningspiketstyrka, typ. Flera gånger när jag har sett bilarna har jag ställt mig framför skjutdörren och väntat. Och väntat.

Jag måste alltid vara där vid fel tid för jag har aldrig fått se någon underhållning. Där står jag och hänger i väntan på att dörren ska slängas åt sidan och ut skutta någon stå uppare och dra världens nummer. Eller att After Dark-gänget ska göra en dramatisk och glittrig entré och sjunga och dansa en sväng. Tänk om det är kommunpolitikerna som är utklädda? Det skulle ju bli en hit.

Är den här bilen rolig?

Men icke. Ingenting händer. Jag har funderat på om jag ska börja applådera. Igår kväll på Icas parkeringsplats gjorde jag ett litet försök. Men de andra kunderna tittade så konstigt på mig, så jag smet in i bilen och åkte hem.

Då kom jag att tänka på att det kanske inte handlar om underhållning utan just underhåll, som det faktiskt står på bilen. Men inte har jag fått något underhåll av Täby kommun inte. Tvärtom, fakturor får jag men inget underhåll. Jag provade att ringa kommunen idag, men de hade visst någon sorts teleproblem för jag blev bara bortkopplad hela tiden.

Ja ja, jag får väl underhålla mig själv då.

————————————————————————————————————————————-

PS. Allt är inte sant som man läser.

Dusch, dialog och en engelsk höna

En ganska vanlig dialog hemma hos oss, mellan mig och knoddarna:

– Du måste duscha ikväll. (Pedagogiskt vänlig röst, eftersom jag vet vad som komma skall.)

– ÅH NEEEEJ! (Med tonfall som om han/hon (jag vägrar använda hen utom på engelska när jag skriver om hönor*) just fått veta att det inte blir några julklappar i år, kroppen faller ihop, förtvivlan sprutar ut ögonen som värsta duschen.) Det behövs inte!

– Jo, det behövs. Det är flera dagar sen sist.

Här bör jag kanske nämna att vi har varmvatten. Det är alltså inte fråga om tortyr. Men jag har all förståelse för att det är lätt att tro det.

– Neeej! Varför? (Med sorg i stämman. Hade det varit för hundra år sen hade de vridit sina händer också. I affekt.)

– Det vet du. Det är inte direkt första gången du hör det här. Du är smutsig. (Hur många ÅR ska man behöva säga samma sak?)

– Jag är INTE ALLS smutsig! (Förtvivlan har hastigt bytts mot trots.)

– Jo, det är du. Gå och duscha nu. (En lätt irritation kan nu märkas i min stämma. Antagligen för alla utom för dem det berör för de är irritationsdöva.)

– Då vill jag bada i så fall! Fast bara för att det är skönt. För jag är INTE smutsig.

– Ja ja, ta ett bad du.

IMG_7943

Nästa gång ska jag slå vad.

* Jag har nog aldrig har skrivit en engelsk text om hönor. Kanske dags för det nu.