Är egenföretagare snälla? En del är förstås det. Andra kan bli snällare – och vinna på det – i alla fall om man får tro språkkonsulten och täbybon Jenny Forsberg, författare till fackboken ”Den snälla företagaren”.

En blyg sol skiner in genom de stora fönsterpartierna, det doftar kaffe och nybakat på Gateau i Näsby Park centrum. Jenny Forsberg kommer in i sin nästan fotsida bruna kappa vilket för tankarna till en sekelskifteskvinna. Hon ser faktiskt snäll ut, tänker jag. Och det är hon förstås också. Det är bilden av egenföretagare som personer med väldigt vassa armbågar som Jenny vill ta bort. Och det var därför hon skrev boken ”Den snälla företagaren”.

På frågan vad en snäll företagare är svarar Jenny:
– För mig handlar det inte bara om att vara omtänksam och hjälpsam mot sina kunder, kollegor och samarbetspartners, utan även mot sina konkurrenter. Man ska också vara snäll mot sig själv, sin egen tid och kunna säga nej när det behövs. Integriteten kommer in som ett andra steg och är viktig att ha med sig. Man ska inte tro att det är snällt att ge bort sin tid utan att debitera eller ta emot uppdrag som inte känns bra.

Jenny vet vad hon talar om eftersom hon startade sitt språkkonsultföretag Klartext 2002. Naturligtvis har hon gjort en del misstag men samtidigt lärt sig en hel del om att driva ett företag. I boken hittar vi massor med tips både för företaget och för företagaren. På frågan om vilka som är de tre viktigaste tipsen för att lyckas som en snäll företagare svarar Jenny:

  1. Snällhet smittar. Tänk därför: Hur kan jag vara snäll mot den här personen eller i den här situationen? Om du är snäll mot någon kommer den att vara snäll tillbaka och dessutom vara snäll mot andra. Tillsammans hjälps vi åt att göra världen snällare.

  2. Det är du som företagare som bestämmer hur du ska driva ditt företag. Gå din egen väg och låt dig inte bli trampad på.

  3. Försök låta bli att bli stressad över allt du borde göra för att bli en snäll företagare. Att göra en snäll sak är bättre än att inte göra någon. Det räcker så länge.

Ett kapitel i boken handlar om att vara snäll mot sig själv. Jenny drar där en parallell med syrgasmaskerna på ett flygplan. Om de faller ner ska man ju först sätta på sig sin egen mask innan man ska hjälpa andra. Man måste alltså först vara snäll mot sig själv innan man kan vara snäll mot andra. Naturligtvis undrar jag om Jenny lever som hon lär.
– Nja, i stort sett, svarar hon eftertänksamt och smuttar lite på sitt te. Jo, när det gäller det som jag vill göra och tycker är bra att göra, då försöker jag göra det. Och när det gäller allt runt omkring, som att meditera och träna, då gör jag det absolut.
Jag ser Jennys svällande armmuskler under den vita blusen och det är lätt att förstå att hon tränar. En hel del, skulle jag tro!

Ett tips som Jenny tar upp i boken är att skriva en berömlista. Den kan man sedan ta fram och läsa när företaget har en svacka eller när det bara är en tuff dag. Jag ber henne berätta om något som står på hennes egen berömlista.
– Just nu smäller det högt hos mig att få höra att jag är snäll, eftersom det är aktuellt i och med min nya bok. Därför blev jag glad av det här berömmet, som jag fick häromdagen av en av dem som jag besöker på min bloggturné: ”Du är inte bara en snäll företagare utan också en mycket snäll författare och medmänniska.”
– Berätta lite om bloggturnén! ber jag Jenny.
– Det ligger ju i tiden att använda sociala medier och jag tänkte att en bloggturné kunde hjälpa till att göra reklam för min bok. Samtidigt får ju bloggägaren intresse och läsare till sin blogg så det blir en ren win-win situation. Dessutom är det ju en snällhet eftersom vi lyfter fram varandra, ler Jenny finurligt.

Man kan tycka att det ligger nära till hands som språkkonsult att skriva en bok och Jenny har skrivit en tidigare, även det en fackbok: ”Tydliga texter”.
– Ett annat syfte med boken, alltså förutom att vara en snäll företagare, är att bli mera författare. Ju fler böcker jag ger ut, desto mera författare blir jag ju, skrattar Jenny.
Ja, det är att bli även skönlitterär författare som är drömmen. En roman finns färdig, nästa är på gång.
– Redan när jag gick i skolan ville jag bli författare. Men, det är ju lite svårt att utbilda sig till det, ler Jenny. Istället tänkte jag bli översättare men hittade då utbildningen till språkkonsult. Och då var det självklart att jag skulle bli språkkonsult!
– De som jobbar med språk blir ju ofta språkpoliser. Är du det?
Jenny grimaserar lite.
– Nej, det är en myt att språkkonsulter är språkpoliser. Mitt jobb handlar mera om att lyfta fram det viktigaste i texten än att rätta fel.

En av Jennys drömmar, den att bli författare, är förverkligad. En annan dröm är att kunna bo utomlands de kallaste månaderna på året.
– Jag trivs så bra här i Näsby Park, jag ser vattnet från min lägenhet och det är fint att promenera bort till Kråkudden som är ett favoritställe på sommaren. Men nog skulle det vara skönt att kunna bo i värmen i till exempel Thailand på vintern.

Tiden får utvisa om Jenny får så stor framgång genom sin snällhet att det räcker till Thailandsvintrar. Vi håller en tumme och tänker på Bamses ord: ”Äsch! Det spelar väl ingen roll hur stark man är! Det viktigaste är att man är snäll!”

Fakta om Jenny Forsberg
Ålder: 36 år
Bor: I Näsby Park, Täby
Yrke: Författare och språkkonsult
Favoritbok: Munken som sålde sin Ferrari av Robin Sharma
Favoritfilm: Alla danska filmer
Hobby: Träning! Bland annat styrketräning och kampsport

————————————————————————————

Reportage skrivet under våren 2011 för en lokaltidning i Täby, utanför Stockholm. Texten är något förkortad.

En inbjudan till en blå frukost är svårt att motstå. Jag föll direkt. Vad är det då? Jo, det är en pressfrukost i Smurfarnas anda eftersom de ska relanseras nu i höst. Blåbärsmuffins och blåbärssmoothies stod för det blå – som försvann. Smurfarna stod för det blå som har blivit någon sorts kult. Smurfkult. Kul ord. Och muffins till frukost är helt okej för de tre äpplen höga figurerna som dricker hallonsaft som om det vore vatten.

Jag har ingen personlig anknytning till Smurfarna, varför vet jag inte. De kom förvisso när jag var i barnboksstadiet och jag har ett svagt minne av att min syster samlade på de små figurerna. Men idag på smurffrukosten – för övrigt anordnad av förlagen Semic och Rebus och arrangerad av Skugge & Co – förstod jag att en del har ett personligt förhållande till Smurfarna, att de är en del av deras uppväxt. Deltagarna i smurfdebatten: moderatorn Måns Gahrton, Jessica Gedin, Cissi Wallin och Fredrik Strage, hade allihop speciella minnen och tankar om dessa små blå varelser.

Visst är det ganska smurfigt att lyssna på en panel som diskuterar Smurfarna! Helt klart annorlunda. Jag fick dock lära mig en del:

• Originalet skapades av belgaren Peyron 1958.
• Från början var de könlösa men, enligt Fredrik Strage, är de numera tvåkönade. Tjejerna har sitt kön innanför tajtsen och killarna har sin i luvan.
• I USA förbjöds den svarta smurfen eftersom den blev galen. Inte så bra ur en rasistisk synvinkel. Den fick bli lila. 
• De är stereotyper och sexistiska och är menade att vara så.

Bästa uttalandet stod Jessica Gedin för när hon sa:

– Språket är jätteviktigt. Smurfarna är skapade för barnböcker och passar barnasinnet. Det vuxna ögat är inte alltid bra för barnböcker, vi analyserar och läser in betydelser som barnen inte gör. (Hörde ni? Alla ni som tycker att det är peddovarning på ”Lilla Anna och Långa farbrorn”, hörde ni?! Vems fantasi är smurfad?!)

Smurf för den!

Några Smurfar:

Glasögonsmurfen och Smurfan

Gammelsmurfen

 Det här borde väl vara Slappsmurfen?

Och kolla! En Krönikörssmurf!

Nu får vi se om det blir en ny smurfvåg, om de som var små smurffreak när de var små vill att deras barn ska blir den nya generationens smurffreak. Och att barnen gillar de små blå.

Det här reportaget om Husmorsorna Emma Hamberg och Anette Rosvall skrev jag för en lokaltidning i höstas. Sedan dess har de nya projekt på gång, som jag ser fram emot. Kolla gärna in deras inspirerande blogg där härligt vardagsliv blandas med recept på både det ena och andra.

—————————————————————————————–

Grannar med grädde på moset

Sollentunaborna Emma Hamberg och Anette Rosvall är högaktuella med ”Kärleksmums – 101 söta favoriter” som är skriven med humor och glädje. Och en klick smör. Ekologiskt, förstås.

November visar sig från sig bästa sida med strålande sol och hög, klar luft när jag går igenom den något bohemiska trädgården i Norrviken. Närheten till E4:an avslöjas genom ett stilla surr. En timme med Emma Hamberg och Anette Rosvall visar sig bli precis likadan – strålande leenden, högt i tak och ett konstant surr dem emellan.

Var det ödet som gjorde att dessa två chosefria matglada kvinnor flyttade till Sollentuna och  blev grannar? Ja, det spelar ingen roll, vi kan bara glädjande konstatera att Anette och Emma gifter sig – som man säger om olika smaker som passar utmärkt ihop – och tillsammans vispar ihop de underbaraste godsaker.

När Anette och hennes man Jonas letade hus valde de ett område som låg mittemellan deras respektive hemorter Rydbo och Järfälla. Det blev Sollentuna.

–  Vi kollade området rätt noga, att det fanns bra skolor, olika fritidsaktiviteter, nära till affärer och sånt. Och vi gjorde ett bra val, konstaterar Anette.
Medan Anette pratar sitter Emma med munnen öppen av häpnad.
– Va?! Planerade ni? utbrister hon.
Man behöver inte tillbringa någon lång stund med de två författarna och matbloggarna innan man förstår hur nära de står varandra. 

Emma och maken bodde inne i stan med tre små barn. Hyresrätten blev en bostadsrätt och pengarna brände i fickan.
– Vi var trötta på att stå i lekparker i stan. Så såg jag det här huset i en annons, vi åkte hit och tittade på det, körde ett varv runt kvarteret och köpte det, berättar Emma och garvar. Så mycket planerade vi!

Till vardags är de båda extremt oplanerade, så som man kan tillåta sig att vara när man arbetar hemifrån. Arbeten med fasta tider har båda provat på, till exempel när Emma jobbade på VeckoRevyn och Anette arbetade på bank, och det är inget som passar dem.

– Men vi är jävligt bra på att ha kul medan vi jobbar! skrattar de.

När de arbetar fram sina recept, bloggar eller vad det är just då, spånar de tillsammans för att få rätta känslan. Själva tillagningen gör de var och en för sig och fotografen Jenny Grimsgård tar läckra drägelframkallande foton.

Som matkreatörer är förstås Anette och Emma storhandlare i de närliggande matbutikerna. Matlagning är viktigt varje dag, inte bara när recept ska skapas. Jag undrar om de har kunnat påverka utbudet hos sina lokala handlare.
– Nej, svarar Emma eftertänksamt. Vi är nog för snälla.
– Fast vi om några borde ju faktiskt kunna ställa krav, tillägger Anette.

Några favoritbutiker är Percys kött (ta gärna in mer ekologiskt kött), Gateaux i Edsviken (hänvisar kissnödiga gäster till tomten), Coop Stinsen och Willys i Rotebro.
– Glöm inte Systembolaget i Rotebro, inflikar Anette.
– Vi köper så mycket som möjligt ekologiskt, fast det kan vara väldigt dyrt. Tänk på att vi påverkar genom vår konsumtion. Ju mer ekologisk mat vi köper, desto mer kommer det att produceras, menar Anette. Eller Emma. I ärlighetens namn är det ibland svårt att veta vem som sa vad, eftersom de både pratar i munnen på varandra och ibland avslutar varandras meningar.

Fram tills nu har de kokböcker jag läst bestått av recept med beskrivningar och bilder på mat. Efter att ha läst ”Kärleksmums – 101 söta favoriter” har jag insett att gränsen mellan humorbok och kokbok är tunn som en sockertråd. Den har roliga texter, omskrivna ordspråk och talesätt och recepten är, precis som sina upphovsmakare, fyllda med humor och skönt befriade från pretentiösa formuleringar. 

Innan jag åker hem och Emma och Anette lunchar på gårdagens älgfärsbiffar fyllda med bacon och västerbottensost, frågar jag om de någonsin tappar lusten att laga mat.
– O ja, då går vi till korvmojjen på Norrvikens station eller Pizza House i Helenelund som även har kebab, de är bra de! svarar båda två, rörande eniga. Som med det mesta. Och för det mesta.

Fakta Emma Hamberg
Familj: Maken Agi Lindroth, döttrarna Nåmi och Ditte 11 år och Saga 7 år
Bor: Norrviken i Sollentuna
Yrke: Författare och illustratör
Fritidsintressen: Film, böcker, sociala relationer
Favoritkrydda:  Ättika och socker i kombination
Favorit i Kärleksmums: Långfilspudding. Och Egyptiska nätter 

Fakta Anette Rosvall
Familj: Maken Jonas, sönerna Viktor 16 år och Åke 11 år
Bor: Norrviken
Yrke: Grafisk formgivare och matkreatör
Fritidsintressen: Mat, fika, film, böcker, konst
Favoritkrydda: Citron, vitlök, choklad
Favorit i Kärleksmums: Pampig päron tarte tatain

Ett av de allra första reportage jag skrev var om Charlotte Perrelli. Jag hade nöjet att intervjua henne i höstas för ett reportage i en lokal tidning. Här är det:

—————————————————————————————

Stark kvinna i lyxförpackning

Högaktuella Djursholmsbon Charlotte Perrelli är inte bara artist – hon är mamma också. Främst mamma.

Passar det att ta med sig kanelbullar när man ska träffa Charlotte Perrelli på kanelbullens dag? Efter moget övervägande skippar jag det. En som precis har gett ut en bok om träning och lanserat sin egen kosttillskottsserie sitter nog inte och mumsar på kanelbullar en vanlig förmiddag.

Foto: Janne Danielsson

Charlotte Perrelli kommer gående i korridoren på kontoret hos sin manager. Vardagsklädd i grå jeans med en grå kofta över en vit top med något glittrigt på, liksom smyger hon fram – smidigt och kattlikt, på det där sättet som de människor gör som har total kontroll över alla sina muskler. Vi slår oss ner i besöksgruppen på kontoret, det är ganska tyst och lugnt, bara bruset från E 18 hörs som ett bakgrundssurr.

Charlotte berättar att för sex år sedan när hon och dåvarande maken började leta hus var det området som var det avgörande, inte bara huset. Stor tomt, nära till bra dagis, skolor, affärer och city var sånt som spelade stor roll. Till slut fastnade de för ett stort gammalt hus i Djursholm.
– Jag vill helst ha ett stenhus, men det blev ett trähus, säger Charlotte.
Men hon är ändå mycket nöjd med valet.
– Det har blivit bättre än jag trodde, faktiskt helt fantastiskt. Det är nära till allt, dagis, skolor, havet, stan, till kontoret här i Inverness. Jag trivs extremt bra, utbrister hon på skön småländska med ett brett, vitt leende.

Trots det kan tankarna komma ibland att det vore skönt med en lägenhet. Slippa snöskottning, räfsa löv, rensa ogräs, fixa med nödvändiga renoveringar som ju alltid är aktuella när man bor i ett gammalt hus.
– Som i vintras när snö och is blockerade min uppfart och jag stod där och hackade med en usel plastspade som bara vek sig. Men då är det skönt att ha hjälpsamma grannar som kom med hackor och spett och hjälpte mig. Därmed inte nödvändigt att man måste umgås och fika hemma hos varandra.

– Det är mycket pyssel med att bo i hus. Man har faktiskt bara två händer! säger Charlotte och viftar med två vackert manikyrerade sådana, men som tål att få lite skit på sig. Och då är det lite knepigt att till exempel bära in utemöblerna själv.
Men Charlotte har inte tummen mitt i näven utan klarar sig själv.

Nej, familjen Perrelli kommer inte att flytta ifrån villan i Djursholm. Det är barnens livskvalitet som styr och här har de allt de behöver. Huset är dessutom tillräckligt stort om familjen någon gång skulle bli större, men ändå inte för stort för att bo själv i när sönerna har flyttat hemifrån.

I Danderyd finns också sönernas olika fritidsaktiviteter och träningar. För precis som så många andra föräldrar tillbringar Charlotte en stor del av kvällarna med att skjutsa både Angelo och Alessio till fotbollsträning, hockeyträning och musikskola, precis som vilken förälder som helst.

Charlotte tränar själv vanligtvis ungefär fyra gånger i veckan, två på gym och två hemma. Ett bra gym saknas dock i Danderyd, det får bli i grannkommunen Täby.
– Men elljusspåret i Djursholm är toppen! Det har en riktig terrängkänsla, där sprang jag en hel del i somras.
Ett annat av Charlottes favoritställen är Ekudden. Det är vackert och serverar bra mat och fika.

– Mycket i livet handlar om de val man gör, säger Charlotte.
Ett val som hon har gjort, det är att ha en arbetsrutin. Därför åker hon till kontoret i princip varje dag när hon inte har plåtning, gig, signering eller något liknande. Till exempel har hon och hennes personlige tränare Jesper Björck suttit på kontoret ofta, ofta under det år som det tog dem att skriva träningsboken ”Kan jag – Kan du”. Boken blev snabbt en försäljningssuccé vilket Charlotte tror handlar om trovärdigheten.
– Det är mera trovärdigt att få råd av en som faktiskt aldrig har tränat tidigare, än av någon som har varit elitidrottare i hela sitt liv.

Tidigt i sin karriär bestämde sig Charlotte för att försöka vara en schyst person.
– Inga divalater, det ligger inte för mig, säger hon och skakar bestämt på huvudet. Det finns ingen anledning att inte hjälpa till när man kan.
Det kan handla om välgörenhet lika väl som att till exempel länka till bra produkter på bloggen. Fast visst är det är svårt ibland när bara det att ta hamburgare någonstans med barnen utvecklas till autograf- och fotograferingsstund.
– Fast nu börjar Angelo tröttna på folk och kan fräsa ifrån! Ni stör visst! säger han till dem som kommer fram och säger att de inte vill störa, men…, berättar Charlotte skrattande.

Shopping är något som Charlotte gillar och gör en hel del. Det är inte bara kläder och skor, utan förstås saker till barnen och heminredningsprylar och blommor. Jag frågar om det är någon speciell butik hon gärna skulle se i Mörby Centrum och svaret kommer blixtsnabbt:
– Zara! De har både snygga och prisvärda kläder. Och Timberland för deras barnskor har hög kvalitet som passar aktiva barn.

– Hur är du som person? undrar jag.
– Jag är först och främst mamma. Mina barn kommer alltid först. Folk tror nog att jag kanske är ute och festar och så men jag är faktiskt hellre hemma. Och bakar! Men jag brinner också för mitt jobb som jag älskar. Jag ger alltid ger 110 procent i allt som jag går in i. Målmedveten, det kan man säga att jag är.

Och ja, det håller jag verkligen med om. En ensamstående mamma som styr upp allt vad det innebär och ansvarar för hus och hem plus sköter sitt yrke som artist – då är man både målmedveten och stark. Stark i flera bemärkelser.

Fakta om Charlotte Perrelli
Familj: Sönerna Angelo 6 år och Alessio 5 år
Bor: Djursholm i 100-årig trävilla
Yrke: Artist
Fritidsintressen: Träna, baka, inredning
Favoritparfym: Tom Fords ”White suede”
Favoritgodis: Allt surt och choklad med nötter i

Så här ser en vanlig dag ut för Charlotte:
6.30 väckarklockan ringer
Fixa frukost och lunchmatsäck till dagis
8.00 ca lämna barnen
Arbetstid med möten, planering, intervjuer, plåtningar etc
15.00 hämta barnen
Eftermiddagen är vikt åt barnen
Sen börjar snurren med alla aktiviteter som ska köras till och middag lagas
Läsa saga innan nattningen
Egen träning när barnen sover
Tvätt, disk, städning…
22.30 lampan släcks

—————————————————————————————–