En flygresa att glömma

Det är berikande att resa sägs det. Jag håller med, absolut. Men själva resan behöver inte vara mycket att hänga i julgranen. Inte i påskriset heller för den delen. Om man inte tågluffar, åker med Rosa bussarna i Afrika eller något sånt. Jag tänker mera på en vanlig flygresa. En sån som man helst inte vill återuppleva.

På påsklovet åkte vi på vårt livs första all inclusive-resa till Gran Canaria. Att det visade sig vara en almost all inclusive kan du läsa om här, nu tänkte jag mest på själva flygresan dit.

Att väckarklockan ringer före 4 på morgonen är rätt tufft bara det, redan från början är man kanske inte sitt allra mest sprudlande, hurtfriska jag. Men ändå en barnlek jämfört med det som komma skall som visade sig bli en prövning av det större slaget.

Ingredienser:
Ett stycke 10-åring som beslutsamt gick in för att hinna prata tre miljarder ord innan klockan slagit sex. Glatt och positivt i och för sig men väldigt, väldigt mycket. En vråltrött 12-åring som fått för sig att han var flygrädd och bara malde på om det medan han blev blekare och blekare. En sambo som är flygrädd på riktigt och är tvungen att ta några stänkare för att lugna sig. Som kanske alla vet har stänkare vid femsnåret på morgonen vissa oönskade effekter. De kan göra vem som helst både larvig, döv och omständlig. Hade det varit en tävling hade han fått full pott och vunnit stort.

Handling:
Väl på planet hade jag den ständigt pratande Krusidullan på ena sidan och på andra sidan en man som sovit i en askkopp ända sedan de släppte ut honom. Antagligen hade han stoppat i sig en hel del mindre nyttiga ämnen under sin karriär för hans spasmer var inte att leka med. De sparkar och armbågar jag fick motta i flera timmars tid motsvarar minst tre och ett halvt års stockholmsköer i mellandagsrearusningen. Flera gånger var jag tvungen att väcka honom när han sparkade på min väska. Under MIN stol. Och det här med att säga till sina telningar att de MÅSTE gå på toa INNAN maten kommer, det är löjligt. Barn blir alltid kissnödiga när alla på raden just fått sin mat. Det är någon sorts naturregel.

Framför mig hade jag Kloker och sambon. Väl i luften insåg Kloker att han inte alls är flygrädd (vilket mamma visste eftersom mammor vet allt) och kom förstås på att han hade MASSOR att ta igen. I pratform. Sambon var ju döv av stänkarna och hörde absolut inget av vad besättningen sa, frågade mig, som svarade typ: dricka ingår inte till maten, och kände sig tvungen att fråga flygvärdinnorna. Om allt. Varvid hans sambo suckade och insåg att både sympati- och överseendekontona var svårt dränerade och fick kämpa för att komma upp till åtminstone lägstanivå igen.

Jag behöver inte berätta om barnen bakom som masserade min rygg på ett mindre skönt sätt hela resan. De var en bagatell i sammanhanget.

20150404_201255

Flying high. Fast på marken.

Resultat:
Väl utsläppta ur flygplanet hittade vi vår buss. Och glad i hågen sa jag ja till att vi skulle sitta längst fram. Antagligen var jag rätt utmattad, cellen hade väl gått för att ta en välbehövlig vila. Men hur dum får man va?! Sitta längst fram i en buss på de oförskämt smala bergsvägarna?! Där inte ens den minsta buss har plats att vända?! Jaja, jag fick bekräftat att både svettkörtlar och pumpen fungerar som de ska.

20 tankar kring ”En flygresa att glömma

  1. Tjejsnackaren

    Hahahaha!! 😀 Din stackare, hoppas du blev riktigt ompysslad på all inclusive-hotellet, för det var du verkligen värd! Det här slår ju nästan vår fadäs att komma en vecka för sent till Madeira-flighten – men bara nästan, för den resångest jag drog på mig då tog åratal att läka ut – faktum är att jag nog aldrig blir helt återställd. Men det är ändå i-landsproblem – och vi fick en all inclusive resa till Cypern för halva priset som tröst, och det hotellet var så bra att vi nu har varit där fyra gånger 🙂

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Det är svårt att toppa att komma en vecka försent, hahaha! Så otroligt schyst av dem att ge er en resa för halva priset, det känns ovanligt.

      Svara
  2. Musikanta

    Det blev i alla fall ett kul inlägg! Så här efteråt. Flygvärdinnorna var naturligtvis söta – det var därför sambon hade så många frågor. Karlar är alltid karlar i synnerhet när de fått några stänk innanför västen. Tur att ingen av er mådde dåligt på riktigt i alla fall :-).
    Ingrid

    Svara
  3. Susanne P

    Hahahaha! F´låt men jag kan inte låta bli att skratta åt din berättelse. En stor del av mej känner igen sig men jag skulle nog var den personen som tog mej en stänkare för JAG är obotligt flygrädd och hatar trånga utrymmen.

    Du skriver helt underbart underhållande.

    Kram

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Du behöver inte be om förlåtelse, garva på bara. Och stort tack för dina snälla ord <3

      Svara
  4. Marina

    Haha, alltid kul i efterskott, även om det är måttligt skoj precis då det händer! Och vad är det som gör att alla karlar alltid bestämmer sig för att armstöden är deras privata egendom? Senaste flygresan hade jag åtminstone en gångplats så det ena armstödet var mitt – bara mitt!! Fast visst kan det vara mindre kul då man är mitt uppe i det, men nu är jag ju trots allt oftast bara jag så jag behöver i alla fall bara bekymra mig över mig själv, vilket kan var nog så illa. Tack för underhållande och igenkännande läsning!

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Roligt att du gillade det! Armstöden ja. I det här fallet hade jag varit glad om min granne nöjt sig med armstödet – han tog över stora delar av mitt säte och fotutrymme. I sömnen.

      Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Flygvädret? Jag har faktiskt inte en aning. Kan bero på att jag hade fullt upp med annat 😉

      Svara
  5. Gunnel

    Haha! Ingen kan beskriva en flygresa som du. Har även läst All inclusive…och skrattat ännu mer. Så mycket kul händer det aldrig när jag flyger. Du måste ha en inbyggd magnet som drar till sig alla tokigheter. Ha en lugn och skön helg.

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      KUL?! Nu ja, då var det inte ett dugg kul, säger jag och ler. Och tackar för dina ord.

      Svara
  6. Ama de casa

    Hahaha! Ja, såhär i efterhand kan nog du också skratta åt eländet. Nästa gång kan du kanske se till att ni kommer så sent att det inte finns platser tillsammans? 😉

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Bra idé! Jag får glömma bort att man kan checka in och välja platser långt innan! Tack Ama 🙂

      Svara
  7. Lena i Wales

    Kanske inge trevlig upplevelse, men mycket kul att läsa! Ha, ha!!!
    Känner igen en del. Känns som jag tillbringat stora delar av mitt liv på flyg eller på flygplatser vid diverse tider på dygnet. Och tyvärr finns viss sanning i detta!

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Kul att du hade kul. Jag hade inte så kul då. 🙂 Jodå, allt är sant.

      Svara
  8. Veiken

    Hahaha! Underbart beskrivet. Jag antar att du aldrig kommer att glömma den resan. Inte jag heller, men av en helt annan orsak! 🙂
    Svar: Tusen tack för dina fina ord om mina bilder!

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.