Små djurplågare blir stora djurplågare

Varning för argt och upprört inlägg!

Vi brukar åka till några badställen här hemmavid där det finns gräsänder. Gräsänderna hör till den svenska faunan, de är inte skadedjur och de är inte farliga. Bara för att förtydliga, de flesta vet det säkert. Vi lyckades pricka in någon av de tre soliga dagarna och åkte och badade även denna sommar. Och som vanligt fick jag en klump i magen när jag såg alla små blivande huliganer och deras slappa, oengagerade föräldrar.

Jo, så är det. Varje gång ser jag små barn som förtjust jagar, skrämmer, kastar sand och sten och skjuter med vattengevär. Tyvärr inte på sina liknöjda föräldrar utan på de små gräsänderna som flaxar och simmar för livet. Att ett- och tvååringar beter sig så kanske man inte kan säga så mycket om, mer än att man som ansvarskännande förälder självklart markerar att man inte får göra så. Men när lågstadiebarn gör det börjar det bli otäckt. För steget till att tycka det är okej att även plåga andra djur är inte stort. Och därifrån är steget till att förtrycka de svagare genom mobbning och rycka väskan från en gamling inte så svårt att ta. ”Det är ju bara en gamling”. Precis som ”det är ju bara några fåglar”. Sen är det full fart – åt fel håll. Vilket drabbar oss alla och därför angår oss alla.

Gräsandhona_och_unge

Gräsandhona med unge. Bild från Wikipedia.

Jag hör till dem som brukar säga till de här barnen. Varje gång ser de oerhört förvånade ut. Visst borde jag säga till deras föräldrar. Kruxet är att det är svårt att veta vilka de är eftersom de inte är ett dyft intresserade av vad deras barn gör alternativt tycker det är helt i sin ordning att plåga djur. Antagligen tycker de att det är skönt att ungarna roar sig själva så de slipper engagera sig.

Under sommaren har vi kunnat läsa om ungdomar som använder levande igelkottar som fotbollar. FOTBOLLAR! Igelkottarna blir också misshandlade på andra sätt, knivskurna och jag vet inte allt. Men det här är ju för jävligt!

Precis som den ansvariga för Kottecentralen säger i artiklarna (länkar nedan) så kan man undra hur dessa barn och ungdomar ska kunna utveckla empati för människor när de inte lär sig att utveckla empati för djur. Inom psykologin får man lära sig att barn som misshandlar djur, det kan vara att dra vingarna av en fluga, är ett illavarslande tecken. Och vad brist på empati leder till, det får vi höra om varje dag i media när de rapporterar om våld, brott, misshandel, mord och liknande.

Jag blir så jävla (ursäkta, det går inte att skriva om det här utan att svära) less på dessa slappa föräldrar. Ta ansvar för era barn. NU. När ni sitter där med Soc och polisen är det kanske för sent.

image-e1413810682458-224x300

 

DN: Levande igelkottar används som fotbollar
Aftonbladet: Igelkottar misshandlas

26 reaktion på “Små djurplågare blir stora djurplågare

  1. Karin

    Bra rutet! Och om ungarna får en chans att veta och förstå mer om djuren kan de bli hur ömsinta och omtänksamma som helst.

    Svara
  2. Musikanta

    Bra att du säger åt barnen. Förstår inte hur föräldrar kan tillåta detta. Konstigt också eftersom både förskola och skola lär barnen att man ska vara rädd om naturen och även att vara snälla mot alla djur och även kompisar. Tyvärr har vi olika syn på djur i olika kulturer.
    Kram från Ingrid

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Jag förstår inte heller. Att vara taskig mot mindre och ofta försvarslösa – det utvecklas ofta till betydligt värre saker.

      Kram

      Svara
  3. Karin på Pettas

    När inte föräldrarna bryr sig det minsta vad deras telningar gör så gör det
    bara mera för att synas. Vi ser det ofta i vår trädgård när det kommer
    gäster med barn, ofta storstadsmänniskor ( jag menar inte att generalisera, men
    vi märker skillnaden markant) Barnen får göra precis vad de vill utan att någon
    säger till och än värre är att även mor-och farföräldrar också är precis lika slappa.
    Uffe måste gå bort för att slippa se hur de förstör för oss i vår trädgård.
    Det finns ingen som helst respekt för någonting, varken dött eller levande.
    Jag tycker synd om barnen som inte får veta vad som är ok eller inte.
    Ofta går jag ut och pratar med dem, om jag hinner, och de är hur gulliga som helst i sig själv
    men nickedockorna till föräldrar…..det är där problemet sitter, ligger eller om det överhuvudtaget lever.
    Vad göra? Jättesvårt men det är i alla fall jättebra att lägga katten på bordet så den syns ordentligt och
    att säga till, åter säga till, skriva om det och få problemet synligt.
    Vad göra åt föräldrar som hellre pratar med andra, eller sitter och glor i sina telefoner, dricker sitt kaffe och inte vill bli störda. De är ju på semester och ungar, ja, varför har man skaffat ungar?
    De är ju bara i vägen.
    Jag tycker synd om barnen som ska bli vuxna. Chansen är minimal med föräldrar som inte bryr sig….
    Hur få upp ögonen på dem innan problemen är större än de behöver vara.
    Bra inlägg Lotta!
    Upp till kamp för barnen utan ansvarstagande föräldrar!

    Kram!

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Usch vad tråkig. Att barn klampar in och förstör era odlingar – det är ju mat för bövelen! Det borde även storstadsmänniskor fatta. Eller har vi kommit så långt att somliga förlitar sig på att andra ska säga till?! Hemska tanke. Och helst vill man ju undvika förbudsskyltar överallt, de är ju inte så inbjudande.

      Är det åländska att säga ”lägga katten på bordet”?

      Tack för orden!

      Kram

      Svara
  4. Tjejsnackaren

    Mår så dåligt när jag läser detta. TACK för att du orkar ta upp det, tror att det är oerhört viktigt att vi alla reagerar. Sedan barnen blev vuxna är jag inte i parkerna så ofta så jag har inte insett hur illa det är. Utvecklingen är skrämmande, föräldrarna blir allt sämre på att leda och fostra och framför allt – vara förebilder. Tror att det är väldigt viktigt att man säger till – tack också för att du orkar det!

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Det tror jag också – samhället/kollektivet måste hjälpas åt.

      Tack själv!

      Svara
  5. Ama de casa

    Fast att jaga undan duvor – lite snällt sådär? – det kan väl inte räknas som djurplågeri? Det är ju (oftast) dom som börjar med att försöka sno din mat… 😉

    Haha! Nejdå. Du har rätt.

    (Fast ja. Jag jagar undan duvor. Och inte alltid helt snällt heller… 😉 )

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Hehe. Sitter de och skiter på terrassen? Min mamma hade stora problem med duvor på balkongen. Eller var det kråkor? Skit samma, fågelskiten lär fräta och det vill man helst ha inte på balkongen.

      Svara
  6. Marina

    Jag håller med! Det är fruktansvärt att det finns föräldrar som inte reagerar på detta, men det kanske ”hämmar barnen i deras utveckling om de får en tillsägelse”!! Ibland kan man verkligen fundera över hur somliga är funtade. Underbart att du säger till (jag tillhör också den skaran som beter sig på detta mycket underliga vis).

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Vi är underliga vi 😉 Härlig ironi du fick till – mitt i prick!

      Svara
  7. Tofflan

    Att föräldrar inte håller uppsikt på sina barn, allra helst vid vatten, är nåt vi har läst om flera gånger i sommar eftersom det har fått ödesdigra konsekvenser. Så jag är inte förvånad – de har säkert inte ens noterat att telningarna kastar prylar på fåglarna som inte kan ge tebax. Det är bra gjort att du säger ifrån, det gör jag också understundom! Jisses vad det biter, barna blir alldeles spaka. Därför undrar jag om föräldrar nu för tiden inte säger ifrån till sina barn heller…

    En gång fräste jag i åt ett par ungar som höll på att riva IKEA. Deras mamma kom och frågade om jag ville behålla ungarna.

    /En bonusmorsa som ofta vet bäst även när det gäller barn 😉

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Den mamman hade ju viss självdistans, haha.

      Det konstiga var att de två senaste barnen som jag sa till såg väldigt förvånade ut – sen fortsatte de. Flera gånger! Med ett öga på mig. Blä.

      Svara
  8. Småländskan

    Jag håller med dig till 100 %!
    Dagens unga föräldrar (ja, nu generaliserar jag) har väldigt dålig koll på sina barn. Bättre koll har de på sina mobiler, Iphoner och annat. Jag vet inte hur det har blivit, detta att dagens moderna föräldrar inte har ”det där i ryggmärgen” som jag och andra i min generation hade/har.
    Det kan aldrig nånsin vara ok att kasta sten, sand, pricka rätt på en levande varelse. Vare sig den är av storlek mindre eller större.
    Och ja, jag är en av dem som säger till, tillrättavisar dessa barn. Trots att jag får onda blickar från deras föräldrar. Men jag skäller inte, jag försöker på ett pedagogiskt sätt berätta för barnen vad det är de utsätter djuren/personerna för.
    Nej, jag är definitivt ingen gnällkärring. Jag älskar barn och ungdomar. Har jobbat flera år med tonåringar, struliga såna, men menar att de måste få veta gränserna…
    Tyvärr är detta inget nytt, kanske mera att det eskalerat. Minns att min svägerska, som då var förskolelärare, sa för kanske 20 år sen, att ”det är inte barnen vi behöver uppfostra, det är föräldrarna…”
    Med risk för att bli långrandig; numera bor jag i en brf på andra våningen med grannar strax över gräsmattan. Grannar som har två små barn, troligen 2 och 4 år. Grannarna låter sitt stora sovrumsfönster, som är utan spärr, stå öppet stora delar av dagen. Gissa om barnen kliver upp, klänger där och är halvvägs ute på fönsterbrädan! Gissa om jag har hjärtat i halsgropen när jag ser dem klättra utåt. Gissa om jag sprungit ner, skrikit och gapat till dem att genast klättra in igen. Gissa om deras mamma (inte pappan) stuckit ut huvet och sagt till mig att jag har inte med det att göra. Gissa, bara gissa vad jag svarat.
    Nej jag kan absolut inte försvara föräldrar till små barn som låter dem husera hej vilt. Varken i lägenheter eller utomhus.
    Ja, jag är själv förälder till numera vuxna barn och jag har barnbarn. Men aldrig, aldrig att jag skulle släppt blicken från dem en endaste minut när det var små.
    Barn är barn och föräldrar borde vara vuxna! Så enkelt är det.

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Vad otäckt med barnen tvärsöver! Jag förstår att du får hjärtat i halsgropen när de klänger i fönstret. Tyvärr kommer det nog inte hända något förrän det har hänt en olycka. Ja, de vuxna ska vara föräldrar. Och föredömen.

      Tråkigt ämne men roligt med en så lång och vältalig kommentar! Du kanske ska börja blogga Småländskan?

      Svara
      1. Småländskan

        Nej, jag ska inte börja blogga. Däremot tycker jag det är kul att läsa och ibland kommentera intressanta bloggar. Som din.
        En gång i världen, jag brukar säga för cirka hundra år sen, skrev jag en del. Mest reklamtexter,
        annonser. Gjorde det mesta vad gällde tidningsreklam. Allt från kundkontakter, sälj, texter, layout, korrläsning, produktion… ja ända in i själva trycket!
        Jag var med på ”blytiden” och hängde med ända till den datoriserade tidningsvärlden.
        Sen var det inte så kul, så jag sadlade om och läste upp mig och började i skolans värld. Det var helt fantastiskt! Jag hade några helt underbara år tillsammans med gymnasieelever. Många av dessa elever som behövde särskilt stöd både vad gäller de teoretiska ämnena och mest vad gäller det sociala. Ja, jag var mer kurator än lärare.
        Idag när jag möter ”gamla” elever, när de kommer fram och kramas, menar att ”jahadu Småländskan (nej det säger de inte, de säger mitt namn, så klart), hade inte du funnits, sett mig och lyssnat, så vet i fan vad som hade hänt…” Det du fina Krönikören, det kan göra min hela vecka! Så jag tycker och tänker också en hel del vad gäller skolans värld numera. Om det skulle jag kunna skriva en hel roman, men det gör jag inte. Istället läser jag din och några andras intressanta bloggar.

        Svara
        1. Krönikören Inläggsförfattare

          Så roligt att du gillar det jag skriver – tack!
          Det märks att du har vanan att uttrycka dig. Och tydligen också har en stort hjärta – jag förstår att dina före detta elevers ord ger dig vingar. Vi behöver ha flera som du, både i skolan och på andra ställen där barn och ungdomar tillbringar tid.

          Ha en fin vecka!

          Svara
  9. Micke

    Vi hittade en död ekorre på kneget förra året..med ett hopprep runt halsen…hoppades innerligt att den var död innan hopprepet sattes på 🙁

    Blir så ledsen och besviken….nä usch 🙁

    Svara
  10. Gunnel

    Ett mycket viktigt inlägg. Som du skriver så är steget från djurplågeri till mobbing inte så långt. Men då är föräldrarna helt plötsligt på alerten. Då är det ju skolans fel och absolut inte deras små gullungar. Det finns tyvärr föräldrar som inte vill inse att deras barn bär sig illa åt mot andra utan tar dem i försvar. Man kan försöka förklara och visa svart på vitt vad som skett men det är som att köra huvudet i väggen. Det verkar som många av dagens föräldrar inte vågar säga till sina barn av risk för att barnen ska säga emot eller inte rätta sig efter tillsägelserna. Tappar föräldrarna ansiktet inför andra då eller vad är problemet? Det måste välj för farao vara värre att ha en unge som andra vuxna anser är ouppfostrad. Man måste ha körkort för att få köra bil. Det borde vara lag på att alla som har barn måste genomgå lämplighetstest varje år. Klarar de inte av det så skulle det bli höga böter precis som det blir när man kör utan körkort.

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Körtkort för blivande föräldrar – ja du, nu rör du om i getingboet ordentligt. Tror minsann att det faktiskt är ett bålgetingbo. Visst är det konstigt att en del föräldrar blir strutsar så fort det handlar om deras telningar? Jag tycker det är bra när andra säger till, vi kan ju omöjligtvis se och höra allt. Och det man inte vet om kan man inte diskutera/ändra/påverka hos sina barn. Man vill ju att de ska bli så bra människor som möjligt, eller hur?

      Svara
  11. Pernilla

    Alltså…fy f..n! Djur är oskyldiga små varelser som inte förstår människans våld. Är upprörd nu och vet inte vad jag ska skriva. Fast spindlar som kommer i min väg, får skylla sig själva. Vart går gränsen? Är jag bättre än barn som inte heller begriper? Jag är i alla fall en förälder som i te låtit mina barn plåga och jag brukar inte visa dem att jag tar ihjäl spindlar som kommer i min väg. Det räknas inte då va?
    /P

    Svara
  12. Rebekah M

    Bra rutet!
    Som jag sa, i mitt svar till Dig, finns det ingenting som gör mig mer upprörd än grymhet mot djur. Det tar fram det värsta inom mig. Det gör ont inombords, när jag läser om det här och nu … änderna, igelkottarna, ekorren och så vidare!!!

    Jag ser TVÅ problem här … Föräldrarna; är de ‘rädda’ för sina egna barn?! Om de säger till dem att lägga av, kanske «deras små personligheter blir störda för resten av livet»?! Barnen; Är det något mer grundläggande fel än slappa föräldrar … kommer det inte naturligt till barn att djur är söta/gulliga?!

    Vem tar djurens försvar mot skitungarna när inte föräldrarna gör det?

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *