En tid av dofter

Maj sprang förbi, stannade inte ens för att ta av sig skorna. Den ljuva maj. Nä, i år var hon allt förklädd till Kung Bore eller hans lilla fula syssling Borelia. Men eftersom jag har haft hur mycket som helst att göra har jag inte riktigt hunnit längta efter det spirande utelivet. Det har i alla fall inte gått att sitta ute och mysa mer än någon enstaka stund. I tio minuter eller så.

För att jag inte skulle gå miste helt om den ljuva årstiden har jag plockat in de underbara dofterna. I vardagsrummet har det i åtminstone två veckor stått en bukett

image

Och i köket har de allra vackraste

image

spridit sin väldoft.

Doftminnet lär vara det starkaste minnet. Därför undrar jag nu om jag för alltid kommer att förknippa syren- och liljekonvaljdoft med de framgångar som min bok Ur jord är de komna har haft. De är inte direkt av kioskvältande art men i alla fall. Att i omgångar har legat i topp på bibliotekets lista över utlånade favoriter, det är inte illa det. Bland megakända författarnamn och pappersböcker. Jo jo, tillräckligt för att hamna på förstasidan i lokaltidningen och bli rusigt lycklig.

Täby bibliotek Ur jord är de komna

Täby bibliotek 2

En av mina kompisar tänker jag på lite nu och då. Ja, det gör jag förstås med alla mina vänner. Men just henne tänker jag på varje gång disktrasan börjar lukta ruppad utter. Hur kul är det då? Hon är världens mysigaste och roligaste, jag gillar henne verkligen. Men hon är för evigt förknippad med sur disktrasastank eftersom hon lärde mig hur man blir av med stinket och därmed kan använda trasan ett tag till.

Nu har ytterligare en vän blivit ett doftminne. Det är min bloggvän Anneli, esseus.blogg.se. Hon fotograferar som en gudinna, jag brukar säga att hon kan få havregrynsgröt att se sexig ut, så hon skulle ta författarporträtt av mig. Jag menar om gröten kan … ja, du fattar. I alla fall så kom hon susande, fart och fläkt, mycket skratt, en genomhärlig människa, lagom galen och jättekul att ha som nattgäst. Och hade med sig en present som luktade som ett komprimerat skithus i presentförpackning.

Vilka underbara ostar! Oj oj, så gott. Det var en riktig killer i den där påsen, en sån där som fick hela kylskåpet att stinka och knoddarna att yla. Så varje gång jag öppnade kylskåpsdörren i en vecka efter Anneli hade åkt: Ah. Just det. Annelis ostar. Inom parentes kan jag avslöja att den Camemberten är tidernas bästa mordvapen. Bara att ta några tuggor och sen andas på sitt offer. Stendöd. Vapnet borta.

image

I Krusidullans gäng har alla tjejer Victoria’s Secret Body Mist. En del har uppåt en sju olika dofter. Ööö? När jag var i tio, elvaårsåldern lekte jag med Barbie. I vilket fall, ibland sprejar hon i sitt rum. Har jag berättat att hon är generös? Det är hon. Det får till följd att när hon sedan öppnar dörren till sitt rum känns det som man får hela Åhléns parfymavdelning i skallen, en riktig käftsmäll som liksom rinner in i näsan och så smått förlamar hjärnan.

Sen kommer Kloker hem med ett gäng av sina kompisar. 13-åringar. De luktar inte gott. Alls. Jag har nu lärt mig att undvika hallen när ett gäng kommer inramlande, det är liksom bara ben och armar som fladdrar okontrollerat hit och dit. Och stanken. När de tar av sig skorna. Käftsmäll nummer två. Om de sedan är i hans rum med stängd dörr och äter chips. Alltså. Fotsvett i kvadrat plus grillchips. Ingen bra kombo. Madonna mia. Käftsmäll nummer tre upphöjt till tio.

Nu hoppas jag att livet återgår till sin normala hastighet. Så att jag har tid med några bloggvändor nu och då. Vare sig de doftar eller ej.

25 reaktion på “En tid av dofter

  1. Tofflan

    Uff! Jag föredrar nog de där blomdofterna du nämner inledningsvis. Parfymer och fotsvett och sura disktrasor och stinkande ostar, njaeeej tack! Däremot ÄTER jag gärna stinkande ostar. Eller bajsostar, som de benämns i min familj. (vi har en mycket doftkänslig tolvåring).

    Grattis till goda resultat vad gäller boken! Själv fick jag åter ett nej med mejlen idag. Ja ja. Kanske mitt manus kan ges ut posthumt..?

    Ha en fin juni månad!

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Ha! Bajsostar. Det ska jag inte berätta här hemma 😉

      Ja men vad kul, ännu någon som skriver. Skriver du deckare kanske? Kämpa på, plötsligt händer det!

      Ha en fin juni du med!

      Svara
      1. Tofflan

        I er familj hade ni ju ett ännu bättre nämn på sagda ostar! 😉

        Nej inte deckare, men den andra delen i trilogin är en absurd roman och den är ganska… obehaglig…

        Svara
  2. Karin på Pettas

    ”Doften” i sonens tonårsrum förglöms inte så lätt och i all synnerhet när alla hans kompisar kom på besök och det gjorde de varje dag. Förmodligen så hade kompisarnas mammor insett vidden av hur ljuvligt doftande det var hemma hos dem när odören var hemma hos oss. Tack och lov så ändrade detta rätt snabbt ändå, som tröst för dig Lotta, som befinner dig mitt i det livet.
    Ostar som luktar är oftast de godaste ostarna….också här kan man ramla baklänges när man öppnar kylskåpsdörren om man är ovan vid godostdoft.
    Tack och lov så finns det mycket väldoft utanför husknuten…jag plockar in varje dag för gästernas skull. Synd att syrener knopar iväg så snart bara…
    Stort grattis än en gång för succén med den senaste boken!
    Här går jag ut minst en gång varje dag och mördar av lust och glädje. Det ger resultat!
    I grannens dike hittade jag bara fyra igår kväll, nu prydligt huvudlösa. Hos oss inte en enda, så
    en viss kontroll på eländet eländen har jag. De ser nog när jag kommer ut på trappan i stövlar och med vassa örtasaxen, kallad häxsax och gömmer sig genast, men jag drar och rycker i alla grässtrån som de eventuellt finns bakom.
    Varm kram från ett mulet Åland

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Ja, det är lite konstigt att något som luktar så illa kan smaka så himmelskt.

      Du klipper dem. Urk, säger jag. Det är sååå äckligt. Men bra jobbat, kämpa på! Vissa mord kan faktiskt vara riktigt lustfyllda. Men det törs man ju inte säga högt. Och tack för grattis.

      Kramkram

      Svara
  3. Anne-Marie

    Jag nästan känner ända borta i Weed på andra sidan jordklotet dessa dofter som du beskriver. 🙂
    Syrener doftar underbart. Liljekonvaljer likaså.
    Sur disktrasa är ju verkligen ingen höjdare.
    Sådana ostar som stinker så mycket tror jag att jag avstår från. 😉
    Grattis till dina bokframgångar!

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Finns det inte syrener och liljekonvaljer där du bor?

      Tack så mycket!

      Svara
  4. Ama de casa

    Grattis till den fina framgången med boken! 🙂

    Sitter här och gnager på en Old Amsterdam-ost. Den kan jag verkligen rekommendera 🙂

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Tack!

      Old Amsterdam har jag inte smakat. Är det en hårdost?

      Svara
      1. Ama de casa

        Ja, det är en hårdost. Vällagrad och lite ”knastrig” sådär som goda, vällagrade ostar ska vara 🙂
        Men det är ingen bajsost som stinker så mycket. I alla fall inte i min gamla näsa 😉

        Svara
  5. Decdia

    Visst är det något speciellt med lukter/dofter och de associationer som vi får av dem.
    Mormors speciella doft. Nybakat bröd… Mammas favoritparfym. Smält smör. Och jag vet på lukten i korridoren på jobb vilken vårdtagare som bajsat… Undra hur mig egna personliga doft luktar, det är ju inget man känner själv.

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Haha! Den där jobbrelaterade lukten, den kan du ta upp i ditt CV, så har du någon glädje av den 😉

      Svara
  6. Anne-Marie

    Som jag skrev i mitt svar till dig på min blogg så har vi syrener men inga liljekonvaljer. Det kan nog bero mycket på höjden vi ligger på (1000 meter över havet) att inte allt växer här. Men vissa växter finns självklart inte alls eftersom Kalifornien har en helt annan flora än Sverige.

    Svara
  7. BP

    Syrener och liljekonvaljer är också mina favodofter vad gäller blommor. Knycker alltid några kvistar och ställer här hemma. Mums!

    Läste om dig i lokalblaskan. Kul att vara kändig och grattis till framgången. Det borde ju inspirera dig att skriva en uppföljare kanske.
    Ostdoft gillar jag, stank från svettiga skor – yuck! Nu när det äntligen blivit varmt kan gänget väl ta av sig dojjarna utanför huset – ja det skulle jag då kräva;-)

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Roligt! Men kändis är en grav överdrift 🙂 Annat skrivs, men med andra teman. Måste prova nytt och variera mig. Men gärna thriller och med en touch av övernaturlighet.

      Ja, ställa skorna utanför är en idé. Dessvärre stinker strumporna lika mycket …

      Svara
  8. Karin

    Grattis till bokframgångarna! Vad kul! En får ge sig ut och leta efter den i boklådorna.

    Och visst är doftsinnet det mest minnesframkallande av alla. kanske för att det är så viktigt? Man kan dofta sig till ätligt, oätligt, brandfara, snö i luften och en massa annat viktigt. Här (i Dalarna) har vi både syrener och liljekonvaljer som brassar på för fullt och man blir alldeles yr när man går ut och sniffar lite!

    Svara
  9. Pernilla

    Kom in på min blogg, där luktar det blommor så det börjar bli tjatigt. Ja, så klart luktar det lite hund också. Va annars? Idag luktar det gott om hunden på bilden för den är nybadad.
    Jag har inte läst din bok än. Alltså kommer jag att hjälpa till med att höja statistiken. Men jag tar nog inte bibblan. Jag kommer inte in med min inloggning och lösen. Stora broblem!!!
    /P

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Ja, det var det båda vackra och söta foton. Nybadad hund både doftar och känns mysig.

      All statistikhöjarhjälp tas tacksamt emot och bevaras i hjärtat 🙂

      Svara
  10. Gunnel

    Ibland kan jag komma på mig med att sakna de där ”tonårsdofterna”…men bara en liten stund. Blomdofterna nu ute i trädgården är betydligt ljuvligare. Grattis till framgången med boken. Jag är inte alls förvånad. Den är jättespännande….men jag förstår inte hur den kan ge de biverkningar som den gör. Visste du själv om det? Kram

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Nu har jag läst inne hos dig och förstår vad du menar. Och jag är helt galet lycklig över dina ord! Stort tack för dem! Att en läsare blir så uppfylld av boken att den får biverkningar, det är nog varje författares största dröm. Inte för att jag vill dig något illa, absolut inte, några hjärnspöken duger gott 😉

      Nja, jag var redan ganska drabbad, det var en av anledningarna till att jag skrev den.

      Tack igen och stor solig kram!

      Svara
  11. Veiken

    Jag älskar ostar som nästan går ut ur kylskåpet själva och placerar sig på tallriken. Vi är inte helt överens maken och jag om det.
    Grattis till att folk lånar och köper din bok så bra!
    Himmel och pannkaka så många dofter det finns och ingen är den andra lik! 🙂

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Haha! Precis som knoddarna som skriker i högan sky när jag tar fram en sådan goding!

      Svara
  12. Marina

    Va kul med bokframgångarna! Jag har fortfarande inte läst den, men nu snart börjar tillvaron lugna ner sig något och då är planen att återuppta bokeriet igen och få lite läst och då…!!
    Det är lite häftigt det där med dofter och minnet. det finns dofter som kan få en att kastas tillbaka till vissa händelser och tidsepoker, allt från ljuvliga blomsterdofter till andra kanske mindre ljuvliga odörer…

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *