Jag vill känna ett MC-gäng

Ibland skulle det vara skönt att ha ett gäng från en MC-klubb som kompisar. Jag menar en klubb av värsta sorten.

Jag har inte det. Tyvärr. Jag är alldeles för laglydig och rör mig i helt andra kretsar, fast jag gärna åkte motorcykel när jag var ung. Äsch, yngre menar jag förstås. Har till och med varit på en motorcykelsemester en gång. Den var blöt och tråkig, men det är en annan historia.

Anledningen till att jag önskar mig ett farligt gäng i bekantskapskretsen är att jag har intervjuat och skrivit reportage om en stark kvinna som heter Maria Blomqvist. Hon har skrivit den självbiografiska boken En vacker dag lämnar jag honom som handlar om hennes liv som misshandlad och torterad kvinna i ett förhållande och hur hon tog sig ur det.

image

Maria Blomqvist i Allas nr 9.

För några veckor sen kom ett rop på hjälp på Facebook från Maria. Hon är stödperson till en kvinna med barn som nyligen har flytt, hals över huvud, från ett misshandelsförhållande. De bor nu i ett skyddat boende men fick inte med sig några kläder, ingenting från sitt hem. Mannen vägrar att ge dem något alls. Så vi var ett antal personer som samlade in kläder till både kvinnan och barnet och Krusidullan gick igenom sina lek- och pysselsaker och fick ihop en påse.

Polisen och socialtjänsten kan inget göra. Visst är det konstigt att polisen kan rycka ut och hjälpa till när en kund på en frisersalong inte är nöjd, men inte kan hjälpa till med detta? Det är ju faktiskt deras hem, deras kläder, barnets gosedjur och leksaker.

Maria fick rådet av polisen att gå in i deras hem utan att stänga ytterdörren och ha mobilen redo i ena handen med larmnumret färdiginknappat. Ifall mannen skulle bli våldsam.

Jo men tjena. Man kan ju storkna för väldigt mycket mindre än så.

Maktlösheten lägger sig över mig som en tung, stor, ful, illaluktande och gammal matta. Det är då jag önskar att jag känner ett gäng knuttar med skräckinjagande yttre och kedjor och basebollträn eller vad de nu har. Antagligen har de mycket värre vapen än så. Bara känslan att kunna gå in i kvinnans hem och plocka med sig deras saker medan knuttarna har naglat fast mannen med blicken. Mannen förvandlas till en liten lortfläck på golvet. Som man gärna kan trampa på.

Ja, jo det är säkert synd om honom, han har antagligen haft en pissig uppväxt. Men nu ligger mina sympatier hos kvinnan och barnet. De är rädda och inlåsta sedan en månad tillbaka, deras själar är säkert fulla med blåmärken som kommer finnas kvar resten av deras liv, de har inte kunnat gå till varken jobb eller skola på en månad. Men mannen bor kvar hemma, jobbar och lever som vanligt, kanske tar en öl med polarna efter jobbet. Det är galet att offren ska låsas in.

Om du eller någon du känner lever i ett misshandelsförhållande – gör något. En bra början är att läsa Marias bok.

image

Saxat från reportaget i Allas.

Klicka här för att vinna Marias bok.

DN: Polisen fick medla i frisersalong

17 tankar kring ”Jag vill känna ett MC-gäng

  1. Cecilia RockBabe Kärvegård

    Ditt inlägg väcker många känslor och berör på olika sätt. Dels så känner jag igen mig så väl då jag själv har levt i en sådan relation, men jag hade tur för min fästman dog i hjärtmuskelinflammation innan han hann slå ihjäl mig. Det kanske låter hårt men jag hade försökt lämna honom ett flertal gånger men misslyckats totalt. Jag var bara 25 år gammal och visste inte så mycket om sådana saker. Visste inte ens att jag skulle kunna ringa polisen efter en misshandel.
    Ja, visst önskar man att man kände ett MC-gäng som kunde vara med och lösa vissa saker.
    Det är tragiskt att inte Polisen vill hjälpa till. Hon kan förresten ringa Kronofogden och begära handräckning så åker de dit och hämtar hennes och barnens saker och blir han våldsam då så rycker Polisen garanterat ut för våld mot tjänsteman är ju olagligt. (Ironi)
    Och att Polisen rycker ut i ett sådant ärende som på Frisörsalongen men inte hjälper kvinnan är ju hårresande.

    Önskar dig en suverän dag!

    You Rock!!!

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Det gör mig ont, men jag är glad att du kom ur det, att det inte var du som dog. För det hade ju faktiskt kunnat hända. Det märks att du njuter av livet nu! Så skönt.

      Handräckning: Jag såg i en tråd på Facebook om det här inlägget att handräckning är bokat, eller hur man säger, men kommer ske först i mars. Så det är en 6-8 veckors väntetid. Antagligen har mannen redan förstört det mesta av deras saker tills dess.

      Ha en fin dag!

      Svara
      1. Cecilia RockBabe Kärvegård

        Sv: Ja, jag är också glad över att jag överlevde. Jag är också tacksam över att jag gått igenom det som hänt för jag har lärt mig så otroligt mycket om hur människor fungerar i olika situationer. Det var lärorika år av lidande, skräck, sorg, ångest, total sårbarhet och rädsla.
        Vad bra att de har begärt handräckning.

        Vill du se mig föreläsa så kan vi enkelt fixa det. 🙂 Om du läser mitt senaste inlägg så ser du hur.

        Njut den här dagen!

        You Rock!!!

        Svara
  2. Rantamor på näthinnan

    Ja tänk så många som lever i dessa förhållanden där dom hela tiden får vara rädd,
    rädd för att vara för glad,
    rädd för att inte se glad ut,
    rädd för att göra fel, och rädd då man vet att man gjort rätt,
    och ändå få stryk hela tiden,
    och dessutom har barn att skydda.
    Tur att det finns någon i samhället som kan hjälpa, tror det är många som inte visar
    hur dåligt dom mår, utan håller en lycklig mask utåt, trots våld inom hemmet.

    Ska läsa ditt reportage.

    Tjingelingen från Rantamor.

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Visst är det hemskt, går nästan inte att tänka sig. Ja, eldsjälar som ställer upp i ur och skur är verkligen guld värda.

      Ha en bra dag!

      Svara
  3. Musikanta

    Jag har för mig att jag läst reportaget någonstans – dagstidning kanske? Eller är det som jag inbillar mig? Jag vet bara att denna Maria hade bra jobb och en utåt sett mycket god samhällsställning. Var hon inte chef till och med? Kanske bara det var någon recension av boken?
    Kram från Ingrid

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Du kanske såg henne på tv i Gomorronsoffan? För det stämmer, hon har en chefsbefattning. Väldigt trevlig kvinna.

      Kram

      Svara
  4. Freja

    Det kan vara rätt bra att ha kontakter inom machokulturen Försvarsmakten oxå. Jag har kompisar (manliga) som åkt hem till misshandlande män och talat om vad som kommer att hända om han närmar sig sitt ex igen. Effektivt men pissigt att det ska behövas!

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Javisst. Tyvärr känner jag inga sådana heller. Men det är just det tillvägagångssättet som jag efterfrågar! Den ”hjälp” som samhället kan bistå med hjälper ju sällan.

      Svara
  5. Susanne P

    Så fruktansvärt att detta ska existera i våran tid. Man känner sympati, empati och samtidigt ilska över att det ska behöva vara så.

    Kram

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Precis. Och så vet man inte var man ska göra av ilskan. Jag skriver om den.

      Kram

      Svara
  6. Mia

    Tragiskt att kvinnor ska utsättas för misshandel i sitt eget hem av en man de älskar/har älskat! Men verkligen är ju inte som man önskar alltid. Som väl är har jag ingen erfarenhet varken för egen del eller i min bekantskapskrets. Inte som jag känner till….

    Det låter inte tryggt om hon inte kan få skydd när hon går in för att hämta barnens och hennes privata saker. Det finns en del saker i vårt samhälle som får oss att häpna.

    Svara
  7. Krönikören Inläggsförfattare

    Ja, det är verkligen tragiskt. Jag tror att vi tror att vi har ett mycket bättre socialt skyddsnät av vad vi har. Tyvärr.

    Svara
  8. Ama de casa

    Fy vad gräsligt. För mig är det svårt att förstå att nåt sånt ens kan förekomma. Men då är jag å andra sidan VÄLDIGT lyckligt lottad…

    Svara
  9. micke

    Ja..Fan.
    Fler än man kan tro som lever så, ett mc gäng?
    ja, alla sätt är bra utom de dåliga..förstår din känsla där.

    Trevlig helg på dig.

    Svara
  10. Lena i Wales

    Så bra skrivit!
    Kan få liknande känsla som dej när jag blir arg. Konstigt att vissa män bara reagerar på hårdare fysiskt motstånd och inte på förnuft.
    Visst är det konstigt att varken socialen eller polisen inget kan göra. Men det är ju inte deras fel, utan lagarnas fel. Lagar som är stiftade av en demokratiskt vald regering, alltså av oss. Där tror jag finns mycket att göra. Ändra lagarna och sluta gulla med män som ger sej på kvinnor och sätt dit dem istället, direkt!!!

    Svara

Lämna ett svar till Krönikören Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.