Att prata med en papegoja

Jag är ingen djurpratare. Tyvärr, får jag säga. Lite då och då gör jag mina försök à la The Dog Whisperer med daghunden. Det ser ju så lätt ut när Cesar Millan gör det. Ofta behöver han bara ställa sig på ett visst sätt så slutar den allra envisaste hund att springa ut och hoppa när det kommer folk.

När jag gör det brukar hon knuffa bort mig. Eller ge mig en helt oförstående blick – och sen glatt fortsätta med det hon inte ska göra. Nä, djurpratare, det blir jag aldrig.

Därför blev jag väldigt förvånad när jag fick prata med en papegoja när jag ringde till min styvmors hemtjänst en morgon. Samtalet lät ungefär så här, efter att jag presenterat mig och berättat vem det gällde.

– Jag ville bara kolla att ni vet att Inger kom hem från sjukhuset i natt.

– Inger kom hem från sjukhuset? sa papegojan.

Fast då anade jag inte än att det var en papegoja jag pratade med.

– Ja, ni kanske inte fått besked om att hon åkte in akut i går kväll?

– Åkte in akut? bräkte aran.

– Ja, Inger åkte in akut igår, visste ni det?

– Visste vi att Inger åkte in akut? upprepade papegojan.

Nu började jag känna att samtalet inte var så givande som jag önskade och ansträngde mig att bli tydligare, inga svåra ord, korta meningar.

– Inger kom hem från sjukhuset i natt.
– Jag vill vara säker på att ni vet det.
– Så att ni tar hand om henne enligt schema.
– Hon måste få frukost nu på morgonen, sa jag långsamt och så tydligt att logopederna skulle jubla om de hört mig och bums utnämna mig till Första-Tydlighets-Talaren 2013.

– Äh, Inger ska ha frukost på morgonen? tjattrade den bevingade men icke flygfärdige.

Vid något tillfälle är det bäst att ge upp, att sluta framhärda, att se sig slagen. Av en papegoja. Alltså bestämde jag mig för att be om att få prata med någon annan.

– Prata med någon annan? kväkte det lusiga flygfäet.

papegoja

 

Som sagt, någon djurpratare är jag inte.

 

17 reaktion på “Att prata med en papegoja

  1. Gunnel

    Jaså det är därför det fungerar så illa inom hemtjänsten? Det har övertagits av bemanningsföretaget Zoo. Trevlig kväll.

    Svara
  2. Hörni

    Herregud vad tragiskt (även om jag skrattade av din liknelse). Skulle tro att vården vore bättre om riktiga papegojor tog över.

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Kan vara värt ett försök. Det är ju svårt att göra det sämre.

      Svara
  3. Karin

    Herreguud, jag gick ju nästan på det! Att du talade med en riktig papegoja!
    Sedan förstod jag förstås, för så där lär det vara….tragiskt nog. Jag har vänner med gamla föräldrar i Sveriges avlånga land och nog blir man fundersam.
    Önskar dig lycka till och att du slipper prata med flera papegojor!
    kram

    Svara
  4. annelie

    Så där har vi det varje natt på jobbet! Ja om vi har tur då vill säga. Om vi har fått ett telefonnummer som någon faktiskt svarar på nattetid! Om du visste vilket letande det kan vara innan man får tag på någon överhuvudtaget i djurparken. Allt medans den gamla ligger på en hård brits och inte ens vet varför hon är där.
    Letar ni efter en försvunnen? Ring en syrra, hon är expert på att spåra en till synes obefintlig människa.
    Hemskt!

    Svara
  5. Freja

    Hahaha, det var någon som gått en samtalsutbildning där spegling var det enda som fastnade… Det är viktigt att spegla den man pratar med, det bygger förtroende 😉

    Svara
  6. Ann-Mari

    Du kan knappast ha avslutat samtalet med en känsla av att allt sköts om…detta ät för tragiskt.
    Men du är rolig 🙂
    Kram Ann-Mari

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Tur att det går att göra något roligt av eländet, efteråt.

      Tack!

      Svara
  7. ansepanse

    allvarligt, gick ingenting alls hem där?? fast jag har varit med om ungefär detsamma, vilka nollor är det som sitter och svara i telefon egentligen
    kramar

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Ja, allvarligt. Det var bara att upprepa och upprepa och hoppas att han skulle förstå att hemtjänsten skulle gå till henne.

      Svara
  8. ergo sum

    *skrattar* Och gråter. För fyyy. Vad förbaskad man blir. Och lite uppgiven. Och rädd. Och nej, en sådan djurpratare blir nog aldrig jag heller..

    Kramar

    Svara
  9. Tjejsnackkrönikören

    Haha, känner igen det där, hade många liknande papegojsamtal med hemtjänsten när min farmor levde. Och eftersom farmor hade en förmåga att förvandla även de enklaste saker till stora, komplicerade projekt, så blev hemtjänstsamtalen som lök på laxen – eller grädde på moset – ja, du fattar hur jag menar, ”goddag yxskaft” från båda hållen 🙂

    Svara

Lämna ett svar till Krönikören Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *