Sjukvården uppmanar till brott

Under en längre tid har jag och min syster försökt ordna livet för vår styvmor. Hon har varit dement en längre tid och vi har försökt vara ute i god tid, för att inte hamna i knipa med vård och ekonomi när demensen blev total.

Nu är vi i den knipan.

Det spelar ingen som helst roll att vi var ute i god tid, när det sociala och sjuk”vården” inte fungerar. Det är många konstigheter som vi har fått lära oss. Jag har tidigare berättat om hur otroligt viktig dosetten är. Vårdavdelningar för höftbensopererade dementa existerar inte. Ett av de aktuella sjukhusen kan inte ge antibiotika intravenöst, och det är ett rätt stort sjukhus i södra Stockholm. Men de har nog inga eller kanske bara en läkare eftersom det tog cirka sex veckor att få ett intyg som behövdes till ansökan om god man. Trots att de visste att inga kontanter finns. Alla olika ägare till vårdinrättningar försvårar administrationen och vården enormt, de har ju olika rutiner och riktlinjer som inte är synkade alls. Med massor mera.

Sen kan man ju fundera över hur man resonerar när man skriver ut en patient en fredagseftermiddag, en patient som måste ha licensmedicin. Den finns alltså inte att köpa bara så där på ett apotek, utan måste beställas på speciellt apotek. Och så tar det ju förstås några dagar innan den kommer. Hur tänkte de då?

Nåja. Syrran och jag har pratat med olika vårdpersonal, hemtjänst, ASIH, distriktssköterskor, logopeder, kurator, arbetsterapeuter och biståndsbedömare varje dag sedan början av januari. Ibland flera gånger om dagen. Varje dag. Det är absolut inte lätt att vara anhörig till en sjuk idag i Sverige. Gemensamt för dem alla, nästan, är att de försöker få någon annan att utföra arbetet och gärna då en anhörig. Suck.

Priset togs av kuratorn som försöker få iväg en ansökan om god man, som egentligen biståndsbedömaren skulle ha gjort för länge, länge sen. Vi har gång på gång påtalat att det är bråttom, att det inte finns kontanter och att vi inte kommer åt några andra pengar. Då föreslår hon på fullaste allvar att min syster ska fejka en faktura och skicka till styvmor och jag ska betala ut den, eftersom jag numera åtminstone kan betala de räkningar som är adresserade till henne. Och så ska syrran hämta ut pengarna och ge till styvmor/hennes behov.

Men va?! I min värld är detta ett brott, även om tanken bakom är god. Det är ju brottsligt att slå ihjäl någon även om världen skulle bli en bättre plats utan denne.

I hela denna härva av olika vårdaktörer har jag gång på gång sagt att ”nu blir jag inte förvånad längre”. Men det blir jag. Och kommer säkert att bli flera gånger.

Visst kan man bli gråhårig i förtid av vårdapparaten.

——————————————————————————

DN: Dyrt med mer personal i äldrevården för dementa

 

14 reaktion på “Sjukvården uppmanar till brott

  1. Freja

    Oh, herregud! Och när hon väl får en God man, och denne upptäcker bluffakturan så kommer ingen att backa upp er utan ni är de som är skurkar som rånar er dementa styvmor…Mina föräldrar är 87 och 83 år och klarar sig fortfarande själva, men jag fasar för när jag ska börja brottas med äldrevården!

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Det var precis min tanke också, det skulle ju vara väldigt lätt att dra den slutsatsen.

      Svara
  2. Karin

    Mon dieu, kuratorns råd är ju fullständigt olagligt. Man blir ju stum! Milda limpa…
    Tur att jag redan är gråhårig och då är jag inte ens släkt. Arma ni, arma er styvmor och arma åldrings”vården”.

    Lycka till är vad ni behöver mängder av!

    Karin

    Svara
  3. Gunnel

    Jag har full förståelse för din frustration, eftersom jag varit i samma sits för en del år sen. Ibland undrar jag om det inte är för många som bestämmer och för få som kan utföra det som beslutats. Tänk om någon skulle sköta ett företag så inkompetent. Men nu är det ju inte så noga….det handlar ju ”bara” om äldre och sjuka människor.

    Svara
  4. ergo sum

    Nä fy f*n!!! Verkligen! Mycket skall man höra innan öronen trillar av… Jag önskar verkligen att det här var det värsta ni kommer att få höra.. Men förmodligen inte..

    Ta hand om dig! Kram

    Svara
  5. Selma

    De blir väl desperata till sist de också på att se att saker måste göras och att inget händer i väntan på nästa instans.

    Svara
  6. Fina Frun

    Sorgligt, tråkigt, hemskt och tragiskt! Arg blir jag när jag läser om hur sjuka och äldre behandlas! Tänk på de stackare som inte har någon som kämpar för dem…

    Svara
  7. Mia systeryster

    Sorgligt och tragiskt är det. Har själv varit/är i din sits ( med min mamma)
    Tänk på de stackarna som inte har någon anhörig som orkar kämpa för dom!
    Förstår verkligen din frustration och hoppas att allt löser sig!
    Kram

    Svara
  8. Ama de casa

    Min mamma fick en stroke och blev rullstolsburen. Jag tackar min lyckliga stjärna att hon bodde kvar i Skellefteå där det funkade alldeles utmärkt. Hon fick en plats i ett servicehus med urgullig personal och dessutom samma personer hela tiden. Hon fick personliga assistenter som också var toppenbra.
    Ska man bli sjuk, ja då ska man bli det i mindre städer.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *