När jag var liten gick jag i skolan. Idag går barnen på skolan. Vi har några bekanta som ibland tillbringar helgen på stugan. Varje gång de säger det ser jag hela familjen framför mig, balanserande på ett stugtak, blickande ut över nejden.

Jag funderar över varför det har blivit så här. Är det kanske bara här, i Stockholms norrförorter som man börjat säga på skolan? Till och med i information från skolan, står det på skolan. Eller så är det återigen anglifieringen av svenskan som ligger bakom det hela. At school heter det ju på engelska.

Å ena sidan går barnen på dagis och på fritids så egentligen är det rätt logiskt. Å andra sidan är det väldigt mycket i svenska språket som är totalt ologiskt. Det är ju det som är charmen med språket! Jag läggde den där, som 5-åringen säger, och så borde det ju heta enligt logikens regler.

Det är lättare att acceptera och förstå att långa ord förkortas och ändras, som till exempel kolla i stället för kontrollera. Men ordet i kan knappast beskyllas för att vara så långt att det behöver kortas. På är ju dessutom en bokstav längre…

Om vi accepterar den nya användningen av på och följden att svenskan ska bli logisk så blir ”Läggde du boken på skolan?” således helt korrekt. Om några år får vi kanske höra: ”Jag är kär på han” kanske eftersom orden honom och henne också verkar tyna bort.

SvD 091023: Svenska språket i fritt fall, DN 091221 Man hittad död på fängelse